”Hasselskogen” av Melissa Albert

Man hälsas inte välkommen till Hasselskogen. Man snärjs in och lämnar aldrig. Inte ens om man tar sig därifrån. Inte om Hinsidan får bestämma spelreglerna.
Snipp snapp slut, och så är sagan slut.
Eller?

Inte om man är Alice.

Boken tar avstamp som en tonårsroman om flickan som inte passar in i mallen. Lite utanför, lite ensam. Enda barnet i en familjekonstellation av flickan och hennes mamma. Den lilla familjen flyttar ofta. Väldigt ofta. Varje gång mamman känner att det förflutna kommer lite för nära. När mormor kommer lite för nära. Eller sådant som påminner om mormor, Hinsidan eller Hasselskogen.

(Bild från förlagets hemsida.)

Mormor är den hyllade författaren Althea Proserpine. Hennes samling sagor från Hinsidan är en kultförklarad liten bok som alla hört talas om, men som väldigt få har i sin bokhylla. Hasselskogen är hennes hem. En isolerad herrgårdsliknande kåk, i en väldig park utan adress. Efter bokens enorma succé bosätter hon sig i Hasselskogen och drar sig undan offentligheten. Tillsammans med sin dotter (Alice mamma) framlever hon ett ytterst anonymt liv vävt av sagorna. Tills den dagen hennes dotter lämnar Hasselskogen, och därmed också Althea.

Alice har aldrig träffat sin mormor, har aldrig besökt Hasselskogen, har inte läst sagorna från Hinsidan. Alice är uppväxt längs motorvägen som otursgäst. Minst ett par gånger om året händer saker i deras kringflackande liv som tvingar dom att flacka vidare. Ett hus som brinner ner, en pojkvän som vill gifta sig, eller något annat som ställer till det för Alice och hennes mamma.
Speciellt för hennes mamma.
Alice är expert på att vara ny i klassen, expert på att inte binda sig vid nya människor hon träffar, expert på att leva med sina tillhörigheter i en kappsäck. (Eller snarare en sliten resväska, ständigt beredd under sängen.) Ibland bor de hos vänner, ibland hos mammas pojkvänner, ibland i ett diffust tredjehandskontrakt – men det är aldrig särskilt länge. Aldrig länge nog för att rota sig, för att landa in i ett hem. Bilen är det närmsta ett hemma Alice kommer under de här åren. Till dess mamma bestämmer sig för att gifta sig. Med en man med stor lägenhet på flott adress, och enormt gott om pengar. Dessutom med egna barn. Barn i samma ålder som Alice, som nu finner sig börja på ännu en ny skola, den här gången som skolkamrat till något så diffust som en styvsyster. Sagoreferenserna haglar. Men Alice kör sitt race: hålla sig undan, göra det man ska, inte för mycket, inte för lite, inte väcka uppmärksamhet, hitta egentid närhelst man kan, inte stöta sig, inte lära känna.
Men då hade hon inte räknat med Finch.

Finch.
Detta underbarn till irritationsobjekt. Och jättesöt. Naturligtvis totas de båda samman i vårt äventyr och snart finner sig Alice ätandes våfflor i Finchs kök medan han rumsterar om och letar efter ”Sagor från Hinsidan”. Japp. Helt rätt. Naturligtvis äger Finch ett exemplar av Alice mormors bok. Den försvunna. Den förbjudna.
Våffeltuggandet kunde onekligen vara ganska trivsamt för några sidor eller så, om det inte vore för författarens rätt att komplicera saker och ting.

Så det gör Melissa Albert.

Varelser från Hinsidan söker upp Alice mamma i deras nya flotta lägenhet, skrämmer slag på den nya maken och den surande styvdottern, söker förgäves efter Alice – och tar Alice mamma med sig. Hon blir kidnappad av sagoväsen. Och en uppmaning lämnas till Alice: ”Håll dig borta från Hasselskogen”.

Så Alice och Finch ger sig ut på jakt efter Hasselskogen. 

Ska inte berätta så mycket mer. Men det är en mörk värld som väntar i Hasselskogen. En sagovärld, med varelser och ondska, och sagor som löper i loop och mellan alla dessa sagotrådar väver dessa väsen en längtan efter en annan värld. En värld utan lyckliga slut och förtrollade prinsar.

Det är en tempodriven historia. Stundtals känns den som ett filmmanus med cliffhangers i vartenda kapitelslut. Man blir smått andfådd när man läser…. Förväntar sig en kanin med stor klocka, som är försenad, att springa efter ner i ett hål någonstans. För visst känns Melissa Alberts värld underligt bekant – som en tebjudning med goda vänner – men ändå fräscht nyskapande. Inte otäck som en skräckis, inte spännande som en deckare, inte isande som en thriller – men inte en avslappnad feelgood alls. Mer som en…… saga. I en mer modern tolkning.

Tycker mycket om den här boken, och rekommenderar den varmt – inte bara till dom som liksom jag älskat Alice i Underlandet sedan barnsben, utan även till er som läser mycket YA, eller som är sugna på att läsa något som bryter det vanliga bokvalsmönstret.

”Hasselskogen” av Melissa Albert, utgiven 2018 av Modernista, i översättning av Jan Risheden. 

”Grandville”-serien av Bryan Talbot

Det är något med mig och grävlingar.
Ända sedan jag var barn har dessa svartvita varelser med ulliga öron och stora tänder fascinerat mig. Som barn älskade jag berättelserna om Sigge, Herman och Mulle Mullvad, om den busiga mullvaden som bor hos två äldre, kloka grävlingar. ”Det susar i säven” med Paddan och Råttan och allt vad de heter har också sin grävling och är den bok jag äger i allra flest utgåvor. (Som barn var jag med om att vi hade en grävling som flyttade in under förstutrappan, och det var med sorg jag iakttog på håll hur jaktlaget fångade honom i en tunnelfälla och flyttade honom.) 

Det är något med en grävling som andas brittiskhet och tweed. Som personifierar elegans och pondus. Trygghet och klokskap. Kanske föga förvånande att Bryan Talbot valt en grävling till sin antihjälte Archie LeBrock.

Talbot har sneglat på bl a Jean Ignace Isidore Gérard, som kallade sig för J. J. Grandville, Quentin Tarantino och sir Arthur Conan Doyle när han skapat sin fiktiva värld.
Serien om Archie LeBrock och hans öden i Grandville utgörs av fem delar, vackert inbundna med sidor som andas steampunk och alternativhistoria. Efter Napoleonkrigen har Frankrike blivit härskande över den kända världen. England har brutit sig loss och lever nu sedan 23 år, på nåder under eget styre. Här finns gamla Scotland Yard bevarat för att stå för Englands lag och försvar. Det är här vi hittar vår Archie LeBrock, likt en Sherlock Holmes, som står över sina kollegor i snabbtänkthet och förmåga att analysera ledtrådar och fånga upp detaljer, nyanser, samband likt ingen annan. Hans Watson råttan Ratzi är en frisk fläkt med en tunga lika vass som hans promenadkäpp.

Detta ”StorFrankrike” befolkas av djur. I vissa källor beskrivs Talbots serie som antropomorf, och visst finns här både enhörningar och dinosaurier, men den bärande känslan är den av fabel. Kläder och arkitektur och inredning känns tidigt nittonhundratal, men mixas med modern teknik, robotar och avancerade vapen. Steampunkkänslan är påtaglig. Speciellt kring transporterna till Grandville (Paris) som sker med tåg eller en zeppelinaraktig farkost. Många morderna uppfinningar finns här, men förklädda i ett mer sekelskiftesaktigt utförande.

Här finns människor, men de utgör en underlägsen ras, och lever utan medborgerliga rättigheter. De kallas degansikten och traditionen säger att de utvecklats från en hårlös apa. Underlägsna i intelligens och moral, accepteras de på nåder som en lägre livsform. Många är i tjänst hos djuren, som tjänstefolk, hembiträden, fängslade vetenskapsmän. När människorna som grupp revolterar, är det inte utan att det andas av suffragetternas rörelse och kampen för kvinnors rösträtt i början av det förra seklet. Ett försvunnet evangelium finns med i den av delarna som handlar om religiositet, och kretsar kring Guds son. Vilket sorts djur var Kristus? Vilket djur står närmast Gud? LeBrock finner bibeltexten och hemligheten och det är en kunskap som medför dödsstraff, då texten handlar om människan - en vidrig hädelse i det samhälle som nu regerar jorden.

De seriekulturella referenserna är många och vi finner både en berusad Kalle Anka på en bar, revolterande Asterix och Obelix bland människorna vid ett torgmöte för rösträtt, och en utslagen Paddington i sliten solkig blå duffel som försöker värma sig bland andra hemlösa i en gränd. Har man läst Tintin är man definitivt på mammas gata. Varianter av kända målningar, och händelser ur vår moderna samtid går att skönja i bakgrunden.

LeBrocks kärleksliv löper som en råd tråd genom samtliga fem album/böcker, men huvudstoryn avslutas med varje album. Kärlekshistorien om en livskamrat som dör och en sorg som förföljer är smärtsam. Ett återseende genom en annan grävlingskvinna som är oerhört lik hustrun, men prostituerad i Grandville (Paris) och deras vilja att starta upp ett gemensamt liv, men osäkerhet, omständigheter som står i vägen - och de står trampande på varsin tass och tvekar.
I Grandville växer sig gängkriminaliteten ständigt starkare och de dominerar droghandel, beskyddarverksamhet och bordellerna, och driver kartell med flertalet mindre gäng. LeBrocks flickväns arbetsplats är i klorna på dessa brutala gangsters och hon själv råkar illa ut när de kommer hennes relation med LeBrock på spåren.

I första delen ”Grandville” reser vi med LeBrock till Paris för att utreda ett mord som visar sig ha rötter bland politiska konspirationer. Det strösslas med referenser till kriget mot terror, massförstörelsevapen och vår moderna tids politik. Andra delen ”Mon Amour” jagar en seriemördare som LeBrock tidigare satt dit och det ökande hotet om terrorism. Tredje delen: ”Bete Noir” har ett science-fictiontema.
”Grandville Noël” fördjuper sig i en sektliknande religiös rörelse, men en kristuslik enhörning som frälser och förgör. Djupt tyngd av drogmissbruk är även enhörningen inte mer än ett verktyg för maktens illvilja och är själv utnyttjad.
Femte delen är mer av en klassisk gangesterhistoria. Med en T-Rex med storhetsvansinne.

Tycker om hur Talbot fördjupar sig i svåra, tunga ämnen, och gör dem mer ”pratbara” i sin fabelform. Han stöper det hela i deckarformat av klassiskt noir-snitt och sammantaget osar det ånglok, 30-tal och Orson Welles. La Belle Epoque med vacker tass.

"Grandville" utgiven 2009

"Grandville Mon Amour" utgiven 2010

"Grandville Bete Noir" utgiven 2012

"Grandville Noël" utgiven 2014

"Grandville Force Majeure" utgiven 2015

samtliga publiserade av Jonathan Cape Graphic Novels, UK.