onsdag 1 augusti 2018

”1793” av Niklas Natt och Dag

När vi ankommer Stockholm har Gustav III mördats av den maskerade Anckarström, kronprinsen är fortfarande omyndig och statskassan är tömd efter alla meningslösa krigshärjningar. Landet Sverige är således i kris.
I detta sammanhang, i den skumma natten, flyter det upp en svårt sargad kropp i Fatburen. En sörjig sjö där allt avskräde och slam från Södermalm samlas. Några barn springer till en av krogarna och hämtar med sig Mickel Cardell, separationsvakt - palt - i stadens tjänst. I sin grå uniform, med armprotesen tryckt intill kroppen, raglar han svårt berusad iväg med barnen för att bärga den döda kroppen. Eller torson. Kadavret saknar armar och ben, men det ska visa sig att skadorna inte är nya.


(Bild från förlagets hemsida.)


Cecil Winge har bistått poliskammaren vid flertalet tillfällen tidigare, och trots att han är svårt sjuk och olycklig låter han sig krävas på en gentjänst och åtar sig att utreda fallet med kroppen i Fatburen. Han hostar blod, sover dåligt och sörjer sin hustru som nu startat ett nytt liv med sin älskare, men när det gäller så är hans skarpsinne på plats. Han anlitar Mickel Cardell som medhjälpare för utredningen, och Cardell sköter en del av de smutsigare förhören, spårar upp de mest mörkerseende vittnena och blir bollplank för Winges funderingar. Kroppen har stympats, skändats och nyttjats på de smutsigaste vis, men bär också en hemlighet som tyder på ett klart sinne mitt i all den tortyrlika galenskap offret genomlevt under sin sista tid i livet.
Från krogarna, från den blodstänkta sjuksängen, från plågsamma minnen och bland stinkande affärer hos privata sällskap, genomsyrade av korruption och uttråkning, lägger Winge ett pussel som småningom leder honom till rätt färdväg och rätt gärningsman. En snirklig väg – men en genialisk.

Vi älskar vår invanda bild av Gustav III;s 1700-tal. Maskeradbal, gulddekor, pimpinetta kläder i blekt rosa och ljust blått. Bellmans mustiga visor är det smutsigaste vi befattar oss med, men helst via en sommaräng på Haga och en knäppande luta bland skir timotej och späd klöverblom.
Niklas Natt och Dag går ner i dyn, vältrar sig i smutsen, ställer avfallet i framkant, hyllar nöden och människans förtvivlan och tecknar en fundamentalt annan bild av vårt 1700-tals Stockholm. En makaber bild. Och en vacker. För det är mitt i missnöjet och misären också en bild av längtan och förhoppningar och man anar som läsare det lilla frö som småningom ska leda till den förändring som ger oss vårt eget samhälle.

Summa summarum är detta dock en makaber historisk mordhistoria, och den har onekligen ett spännande berättargrepp, då fyra separata röster berättar historien om vems torson i Fatburen är och vem som ligger bakom hans omfattande skador och plågsamma död.
Niklas Natt och Dag tecknar mustiga personporträtt utan att karikera. Man tycker om hans Cecil Winge och hans Mickel Cardell. De är trasiga, ömkansvärda – men de är överlevare i ett samhälle som för länge sedan gett upp.

En smått fantastisk debut.


”1793” av Niklas Natt och Dag, utgiven 2017 av Forum Bokförlag.

Banned Books Week Sverige

Då och då dyker det upp en meme i mitt flöde på sociala medier som jag är väldigt förtjust i. Det är till synes saxat från den plattform som...