”Herr Arnes Penningar” av Selma Lagerlöf

Som barnfödd i Kungälvstrakten, och med mosters svärmor som idog kyrkobesökare i Solberga kyrka så lärde jag känna berättelsen om herr Arne långt innan jag ens visste att han var en karaktär i en spökhistoria. Många var de tillfällen då Alva pekade ut hans namn på tavlan med förteckningen över de präster som tjänat i församlingen.

På högstadiet var vi tvingade att läsa ”Herr Arnes penningar”. Jag hade inte upptäckt storheten hos Selma ännu, och plöjde pliktskyldigt den tunna volymen. Enda jag minns är en jakt över isen.

Som vuxen har jag kommit att älska Selmas berättelser. Speciellt hennes spökhistorier, hennes berättelser med övernaturlig inblandning. Vilket faktiskt är det stora flertalet. ”Tjänsteanden” är en absolut favorit.

Så var det den där herr Arne då….Kände att jag kanske skulle ge honom en ny chans. På Storytel hittade jag en inläsning av Stig Torstensson, en värmländsk skådespelare som lämnat oss alltför tidigt. På brett värmlandsmål lotsar han mig igenom historien om den fattige fiskmånglaren Torarin från Marstrand som får kvällsvard i prästgården i Solberga på sen hemväg. Herr Arne är känd för sin rikedom och nog undrar Torarin hur mycket kistan innehåller när han sitter till bords. Det är sent 1500-tal och vintern i Bohuslän är bister och grym. Torarin ger sig vidare, till ett gästabud dit han lovat sig, men sent på natten kommer han tillbaka till prästgården med andan i halsen då gården stuckits i brand. På gästabudet har en bekant berättat om tre långväga gesäller som frågat sig för om herr Arnes penningar och slipat sina knivar vid bordet. När Torarin kommer till prästgården är husbondsfolk och tjänarna alla innebrända, men herr Arnes fosterdotter Elsalill har överlevt och kan berätta att det är mordbrand. Ett band med skotska soldater har rövat herr Arnes kista, dödat herr Arne och stuckit gården i brand. Elsalill gömde sig och lyckades således undkomma. Torarin tar henne med sig till Marstrand.

(Bild lånad från Storytel.se)

Elsalill finner sig tillrätta hos Torarin, men tanken på herr Arnes baneman lämnar henne ingen ro. Hon möter en skotte, sir Archie, som är strandad på Marstrand i väntan på att isen ska spricka upp. Elsalill är förälskad och när Archie ber henne följa honom till Skottland säger hon ja. På natten hemsöks Elsalill av sin döda syster som påminner henne om mannen hon såg mörda herr Arne, och får henne öppna ögonen och inse att det var Archie hon såg.
I en plan att fängsla mördarna innan de kan lämna Marstrands hamninlopp, förstår Archie och hans kumpaner att de är avslöjade och de tar Elsalill till fånga och flyr Marstrand. De hinns upp ute vid issprickningen och kan fängslas för att ställas inför rätta för sina brott. Elsalill dör i tumultet.

Jag är så oerhört glad att jag läste om ”Herr Arnes Penningar”, och att jag hittade inläsningen med Stig Torstensson. Det här är underbart, vackert, sorgligt – och jag kommer snart lyssna på den igen.

"Herr Arnes penningar" gavs ut första gången 1904.
Ljudboken inläst av Stig Torstensson gavs ut av Bonnier audio 2008.