söndag 25 november 2018

”Zombiejakten – Korta skräckisar” av Andreas Palmaer och illustrerad av Peter Bergting

Monster under sängen, knakande grenar utanför fönstret när det är mörkt, skuggor som rör sig som om någon finns där och en lömsk spindel som spinner sitt nät. Vad vi skräms av är individuellt, men att vi blir skrämda har vi gemensamt. Många av oss njuter av skrämsel. Njuter av den kittlande faran som vi längst där inne vet är ofarlig och bara på skoj. Vi ser skräckfilm, vi läser skräckromaner, vi besöker olika halloweenevent i syftet att bli skrämda en stund.
Under förra året läste jag en följetong på Twitter: ”De ögondöda”, som introducerade mig för fenomenet ”mikronoveller”. Det är precis vad det låter som: korta texter, inte längre än att de ryms i ett tweet eller ett sms. För att fungerar krävs en tydlighet och en okomplicerad punchline, vilket gör dom både avskalade och väldigt direkta. Jag tycker mig hitta samma anslag i den här lilla mysrysiga boken.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)


Sju små berättelser, som alla flirtar med klassiska skräckteman, samsas i en illustrerad volym tänkt för nybörjarläsarna – en bok att läsa själv. Zombier, att försvinna in i ett läskigt dataspel, att bli jätte, slickas på foten av Loch Ness-monstret, vara den enda levande på spökparty, beträda spöktimman och finna sina nya leksaker bli levande terrorvarelser. Det är kusligt, tack vare Augustnominerade Peter Bergtings livfulla bilder, och att berättelserna slutar i cliffhangers istället för att faktiskt nå sin lösning. vi blir hängande kvar mitt i det läskiga. Utan att skönja något lyckligt slut.

Texten är större och skriven luftigt på sidorna, bilderna är många och bär det mesta av historierna. Raderna är få, och förekommer inte på varje sida. Här och var kompletteras texterna av pratbubblor.
Jag gillar det! Påminner mig om läseboken vi hade i första klass. Inte för skräcktemat utan för överskådligheten, illustrationerna och känslan av att vilja locka unga läsare. Jag tror man är rätt ute med den här boken! Bilderna är iögonfallande, och som alltid med Bergting, så har han en förmåga att bygga skuggor som lägger helt nya dimensioner i bilder. Dom är läskiga. Man känner att det kryper något i det mörka. Något som lurar och spanar. Texterna rimmar väl med bokens syfte – de känns lagom för en läsläxa eller en första trevande nöjesläsning. Tänker att detta är en bok som kan göra även de lästrumpna barnen sugna. Om de är modiga nog. För det är faktiskt ganska läskigt…. Visserligen är jag lättskrämd och mörkrädd, men tycker att det är mycket skrämsel på få rader. Bättre som läsläxa än som godnattsaga – men bra! Rysligt bra!

”Zombiejakten – Korta skräckisar” av Andreas Palmaer och illustrerad av Peter Bergting, utgiven 2018 av Alfabeta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Banned Books Week Sverige

Då och då dyker det upp en meme i mitt flöde på sociala medier som jag är väldigt förtjust i. Det är till synes saxat från den plattform som...