söndag 16 december 2018

”Vår livsfarliga trädkoja med 91 våningar” av Andy Griffiths och Terry Denton

När man ska vara barnvakt finns åtminstone två grundregler som kan vara uppskattat att förhålla sig till

1) Slarva inte bort barnen
2) Låt inte barnen ge sig ut på livsfarliga aktiviteter

Båda de här punkterna hade varit bra om Andy och Terry haft koll på när deras förläggare Stornäsa hörde av sig och ville ha Andy och Terry som barnvakter.


(Bild lånad från förlagets hemsida)


Sedan vi träffade vännerna senast har trädkojan byggt ut ytterligare. För oss som varit med ett tag vet vi att varje bok i serien ökar kojan med tretton våningar.
Inledningen är som en liten resumé över godbitarna och nyheterna. Och man inser att det kan inte gå annat än fel i den här soppan av galna innovationer. Den stora röda knappen som ingen minns ad det gör, men ingen heller får lov att trycka på spelar stor roll, och likaså spådamen som flyttat in på ett av våningsplanen med sitt tält. Hennes förutsägelser är märkliga och tolkningsbara och lite tröttsamt blir det när killarna springer dit hela tiden.

När barnen som ska passas försvinner så börjar det faktiska äventyret och via virvelströmmar, havsbotten, ubåtsmackor (som blir riktiga ubåtar) med brödskrov, salladstätning och tomatskivor för nödsituationer är varje uppslag tokigare än det förra. Efter att brödskrovet inte längre håller tätt, tar man sig upp till ytan i de uppblåsbara nödkalsongerna och hamnar så på en öde ö. Flaskposten kommer tillbaka anden i flaskan sölar till det med deras önskningar, och det tar en stund innan sällskapet inser att den öde ön är ett av de nya våningsplanen i trädkojan.
De hamnar på soptippen efter att ha lekt kurragömma, och via ett klädskåp får vi en rejäl blinkning till Narnia.
De flyger iväg, och hamnar i en tornado och sedan i ett stort spindelnät.

Vännerna får tillslut minnesförlust efter spådamens kunskapsstöld, men får också hjälp av Jill, och killarna sätter igång att lära sig allting på nytt. Till slut är allting precis som vanligt!
….man är bara något mer andfådd som läsare efter denna hejdundrande intensiva jakt från våning till våning, från galna upptåg till knasiga äventyr – inte en lugn stund i den trädkojan.

Om man hinner stanna upp (och förslagsvis andas lite) medan man läser så finns det en allvarlig botten i frågan om att ta ansvar (och att man inte kan gå genom tillvaron utan att veta någonting.) Men som alltid så fördjupar man sig inte nämnvärt i den tanketråden. (Förra boken handlade en del om lojalitet och vänskap.) Böckerna är tjocka, fyllda av tokiga teckningar, och även om inte dialogen är så värst omfattande så funkar berättelsen bra! Det är stunds bläddervänlig underhållning och som sådan har den absolut ett värde. Det är kul och lättsamt och ska inte vara annat!

Nästa del i serien är redan på väg och kommer naturligtvis ha 104 våningar.

”Vår livsfarliga trädkoja med 91 våningar” av Andy Griffiths och Terry Denton är utgiven 2018 på Alfabeta Bokförlag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Banned Books Week Sverige

Då och då dyker det upp en meme i mitt flöde på sociala medier som jag är väldigt förtjust i. Det är till synes saxat från den plattform som...