fredag 29 mars 2019

”Jultomten och jag” av Matt Haig, illustrerad av Chris Mould

Vi kan väl alla vara överens om att julens egentliga budskap mer och mer kommer i skymundan för konsumtion och frosseri. Butikerna plockar fram lockvaror, och reahysteri driver fram pyntet och skumtomtarna redan i november. Julen armas ut. Den röda rocken blir solkigt blekt, och snön som borde gnistra vit på ädelgranens grenar töar i slaskgrått, kring skrynkligt omslagspapper och skyhöga kontokortsräkningar som skapar en svältande januari. I samband med att vinterns första ordentliga snöstorm slår till kommer också rapporter om en julhandel som inte innebar prognosens plus på fyra procent, utan en minskning på en procent. Och jag blir lite glad. Någonstans har en broms slagit till i vardagen och man har inte blint shoppat loss. Eller så förköpte man sig redan på Black Friday.

Vilket som så tål det att reflekteras över att vi människor låter julens budskap skymmas bakom kassakvitton och shoppingkassar. Det är en olycklig utveckling. För vad kan vara viktigare än gemenskapen med sina kära och sinnets ro och frid. Det kanske var dumma exempel för vartenda akutintag och varenda polisstation under julhelgen vittnar om att så inte är fallet, men ändå…. Man vill ju gärna få vila i den där pudersnöiga lyckodrömmen en stund. Med braskamin och julstrumpa, och en trygg familj. Morfar hade en bror som alltid valde att fira sin jul som volontär tillsammans med Göteborgs hemlösa i Stadsmissionens verksamhet. Det kändes mer äkta, tyckte Helge. Det känns fint att tänka på.

(Bild lånad från förlagets hemsida)


Matt Haig har låtit oss möta julen i Alvhem under tre julfiranden nu. Känns lite märkligt att reflektera över det så här i mars, men när jag läste boken var det november och även jag var i full färd med att planera klappar och firande. Lite kul är det också att det ligger ett Alvhem bara några kilometer från där jag bor. En liten ort i Västra Götaland. I Haigs Alvhem är julen årets stora högtid. Det är kulmen på flera månaders slit i klappfabriken och karamellkokeriet. Alverna sliter och kämpar under Tomtens vakande öga.

Tomten ja. Nykär och fnittrig. Tog med sig Maria, Amelia och Kapten Sot till Alvhem i förra boken. Amelia, den föräldralösa lilla flickan från Londons skorstenar, som fortsatte tro på Tomten och julens magi när ingen annan längre gjorde det.

När boken börjar får vi en glimt av Tomten som familjefar, med ansvar för Amelia och hennes nya liv i Alvhem. Maria har trätt in i rollen som Tomtemor och tillsammans är dom en liten fin familj. Om det inte vore för att Amelia har så svårt att passa in. Och det blir bokens tema: att vara den som är annorlunda.
Amelia finner sig i Alvhem vara den som är för stor, för klumpig, som trasslar till det. Som inte klarar den enklaste matematik (vet ju minsta nisse att 2+2 blir snö), och när hon tillsammans med sin katt Kapten Sot kraschar Tomtens nya släde, så tar man i med hårdhandskarna mot stackars Amelia. Hon ska jobba av sin skuld i leksaksfabriken. Amelie får snart möjlighet att flytta över som journalist på ”SnöKuriren”, ett arbete som lockar henne mer, men den konkurrerande nystartade tidningen använder katastroferna runt henne för att måla ut henne som den stora skurken i Alvhem. Och som i alla lägen med fake news är sanningen begränsad medan lögnen är oändlig i sin fantasirikedom.
Amelia kommer snart som grävande journalist sanningen på spåren och uppdagar en komplott mellan den nystartade lögnaktiga dagstidningens chefredaktör och Påskharen, som syftar till att sabotera julfirandet.

Även den här gången är illustrationerna av Chris Mould underbara farthöjare och boken är en underhållande bladvändare.

Nu är trilogin om Amelia och julen avslutad, och jag är säker på att den kommer kunna bli en älskad berättelse att återvända till.

”Jultomten och jag” av Matt Haig, med illustrationer av Chris Mould, utgiven 2018 av Alfabeta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Banned Books Week Sverige

Då och då dyker det upp en meme i mitt flöde på sociala medier som jag är väldigt förtjust i. Det är till synes saxat från den plattform som...