”Slutet” av Mats Strandberg

I Mumindalen lägger man sin rädsla åt sida och tar tillvara på nuet när kometen far över himlen, trots allt det innebär av ovisshet. I Mats Strandbergs ungdomsroman "Slutet" sker något liknande, men som dom människor vi alla är så axlar vi nuet på olika sätt.
När jag först hörde talas om konceptet för Strandbergs bok, så tänkte jag i linje med hans tidigare böcker ”Färjan” och ”Hemmet” och försökte föreställa mig en undergångsskräckis. Skulle det finnas utomjordingar? Skulle det bryta ut epidemiska psykoser bland jordens befolkning och skapa kaos med masslakt och armageddon i förtid?
”Slutet” är ingenting av det jag föreställde mig.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Vi vet ju alla att våra liv kommer ta slut. Nedräkningen startar i det ögonblick vi föds. Men vi vet inte när. Ibland kan omständigheter ge oss insikter om ett ungefär när – men aldrig exakt. Men tänk om vi skulle veta exakt när vi ska dö? Och exakt hur?

Mats Strandberg, som slog igenom på allvar med Engelsforstrilogin tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, har konstruerat en växelsång med två ungdomar som tacklar jordens undergång på olika sätt, och som ser sina val flätas samman medan slutsekunden närmar sig.
Det är väl på sätt och vis synd att avslöja hur det slutar, men med en historia om mänsklighetens och jordens undergång så är det inte så svårt att gissa.
Vi lär känna Lucinda och Simon och människorna i deras närhet. Deras familjer och närmsta relationer och hur det samhälle de lever i förändras – hur människorna förändras, alltmedan kapitlen räknar ner från jordens sista 4 veckor och 5 dagar.
Hur reagerar ett samhälle som vet att det bara ska existera några veckor till? När upphör betalmedel, när slutar allmänna transportmedel att fungera, hur fördelas mat och andra resurser? Vilka arbeten blir nödvändiga att fortsätta och vilka upphör? Skolor som stänger, idrottsföreningar som lägger ner, samfund som samlar människor, medborgargarden som tar ansvar på sina egna vis, brottslighet. Volontärer och mänskliga behov. Allt detta finns i bakgrunden. Ett pågående livsmaskineri. I förgrunden står individerna. Relationerna. Mellanmänskligheten. De mänskliga värden som fyller våra liv med mening och som vi behöver för att orka ta oss igenom när det blir tufft. Men här finns också de som inte klarar att vänta och tar sina liv i förtid. De som bedövar och flyr in i en enda lång festnatt med droger och alkohol. De som förnekar och fortsätter leva som om allt är en bluff. De som söker Gud som en mening med undergången och gömmer sig i en våt filt av frälsning.
Simons mamma är präst och har fullt upp hela vägen till slutet. Själavård, samtalsgrupper, begravningar. Människor i behov av trygghet - och svar. Simon festar med sina kompisar och vill tillbringa varenda minut tillsammans med flickvännen Tilda. Men Tilda har andra behov. Den framstående simmaren och toppeleven som försvinner i en drogdimma där hon vill vara fri och gör slut med Simon. Tilda som sedan hittas död.
Lucinda är en av Tildas vänner från simningen, men som dragit sig undan vänskapen och livet i samband med en pågående cancerbehandling. Nu väljer Lucinda att avbryta sin behandling – vad är meningen när alla ändå ska dö? – och i takt med att orken återvänder så återvänder även Lucinda. När Tilda dör bestämmer sig Lucinda och Simon för att försöka ta reda på vad som hänt och vem som är den skyldige. Som en sista kärleksgärning för Tilda. I sitt sökande tvingas dom själva våga ställa sig frågorna om vad som egentligen är viktigt och vad som fyller livet med kraft och mening.

Simon blir som ett berättarjag, medan Lucinda använder sig av bloggportalen TellUs som ska skickas ut i rymden med hopp om att något levande på sikt ska kunna fånga upp signalerna och tyda de sista rösterna från jorden. De sista människornas berättelser. Kapitlen varvas och det som från början är två separata berättelser, vävs på sikt samman till att de turas om att berätta vidare samma historia, och när slutsekunderna närmar sig väljer dom varandra och går ut i ljuset tillsammans.

Strandberg lyckas bygga en historia om livets meningsfullhet mitt i all hopplöshet. När det vore enkelt att ge upp börjar människor kämpa. När undergången går att räkna ner till, söker två unga människor meningen med sina liv, och finner en gemensam trygghet, tillförsikt och möter döden i stillhet. Tillsammans.

Jag hade inte räknat med att bli så berörd. Jag läser de sista hundra sidorna med hjärtklappning, och när Simon får en ångestattack med 9 timmar liv kvar rinner tårarna ner för mina kinder. När Simon letar fram lådan med barnkläder för att hans gravida syster vill titta på kläder till det barn alla vet aldrig kommer att födas, men som hon envist fortsätter planera för, så gör det så ont i en att man vill skrika rakt ut! Ruska om Emma så hon vaknar och tar tag i den lilla tid som finns kvar. Men hon vet ju. Hon också. Men hon gör ett val. Det val som är mest rätt för henne. Och det är precis så vi människor gör. Och har gåvan att kunna göra. Vi formar våra liv.

Det här är en inte en traditionell skräckis. Men det är en omskakande skildring av att vara ensam när det spelar som störst roll att vara tillsammans, och om de val vi människor gör i situationer av kris och förtvivlan. Och vad kan vara mer skräckfyllt än att veta precis i vilket ögonblick de valen kommer sluta spela någon roll?

”Slutet” av Mats Strandberg är publicerad 2018 av Rabén och Sjögren, och finns bland annat att köpa hos Bokus och AdLibris