Att ikläda sig sin mammas röst. Jag har svårt att föreställa mig något svårare. Men marockanske Abdellah Taïa gör precis det, i en berättelse om en kvinna från landet. Vi möter henne under tre perioder av hennes liv, från 1954 till 1999. Från franska kolonisationen till kung Hassan II:s död. Hennes förste man skickas av fransmännen för att strida i Indokina. Under 60-talet i Rabat försöker hon hindra sin dotter från att bli hembiträde. Dagen före kung Hassans död kommer en ung homosexuell tjuv in till henne och vill döda henne.
![]() |
(Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Hon heter Malika. Hon talar själv till oss från boksidorna.
Hennes röst är rasande. Hon vill överleva, undkomma, få ta sin plats.
Abdellah Taïa besökte Göteborg under Bokmässan 2023, och jag
fick möjlighet att lyssna på honom berätta om sin bok, sin mamma och om sitt
skrivande.
Sedan 1999 bor han i Paris, men livet i Marocko är centralt
i hans författarskap. Egentligen drömde han om att bli filmskapare, men han
började kladda i en anteckningsbok, på franska, för att närma sig någon sorts
formspråk – närma sig ett språk – för att bemästra franskan. I sina försök att
vara en gay man i Marocko, fann han sig bli sin mamma. Han tog efter hennes skrikande,
röjande i kvarteret, och genom franskan så ”blev” han sin mamma i att han tog
plats och hävdade sin röst. När han väl behärskade franskan, hade han också
självförtroendet att börja skriva. Han bestämde sig då för att han någon gång
skulle använda ”sin” mammasröst och ge henne ett litterärt utrymme. Låta mamman
tala direkt i texten. Mamman dog 2010, och när Abdellah får frågan om han hade
kunnat skriva den här boken medan hon levde, så berättar han om hur han under
hennes begravning fick höra en central berättelse från hennes liv, som han inte
alls kände till, och hur det fick honom att skämmas. Han kände sin *mamma*, men han kände inte *henne*. Den berättelsen
finns med i boken, om är passagen om hur Malikas man dödades av fransmännen och
hur hon kastades ut ur Indokina. När Abdellah fick veta om den här delen av sin
mammas liv insåg han varför hon varit så oerhört upprörd när han skulle flytta
till Frankrike. Kolonialismen slog tillbaka. Han berättar också om hur hon
pratade sig ur att bli rånad i sitt hem genom att dra in tjuven i samtalet. Och
när Abdellah berättar hur det blev viktigare för honom att teckna bilden av sin
mamma sann, än att hans franska skulle vara perfekt, då förstår vi i publiken
precis. Han förmedlar så starkt den kraftfulla kvinnan. Och vi kan allihopa
höra Malikas röst.
Läsningen är som alltid en stark upplevelse. Det är ett
intensivt modersporträtt. Författaren både beundrar och räds kvinnan han
tecknar, men kärleken går inte att ta miste på.
Abdellah Taïa har fått flertalet av sina böcker översatta till
svenska, och ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag. ”Leva i ditt ljus” gavs ut
2022.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar