På 125:e gatan har Ray Carney sin möbelaffär. Han och hans fru Elizabeth väntar sitt andra barn, och framlever en till synes trygg tillvaro i den lilla lägenheten, även om inte Rays svärföräldrar är helt förtjusta. Ray drömmer om att kunna ge sin lilla familj något finare, i ett tryggare kvarter, men det dom har är fullt tillräckligt. För nu. Grannar och kunder är trygga med det företag han byggt upp och tillvaron för Ray känns stabil. Men under ytan har han svårt att inte dras in i släktingen Freddies skumma affärer, och arvet efter den kriminella fadern är inte långt borta. I skydd av mörkret och butikens bakdörr hamnar Ray i häleriaffärer. Inget stort, men en regelbunden extra inkomst. Till dess Freddie kliver snett och drar med sig Ray in i affärer som är både större och farligare än de vanliga småjobben.
![]() |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Colson Whitehead inleder sin utlovade Harlem-trilogi starkt.
Förklädd till deckare, är det en snillrik familjeberättelse i ljuset av rasism
och makt, och inte minst en kärleksförklaring till Harlem. Första delen ”Harlem
Shuffle” inleds 1959, men utspelar sig till största delen under 60-talet (-61
och -64). Andra delen ”Skurkmanifestet” gör också tre nedslag, men under
70-talet. Ray har utökat sin möbelbutik, anställt mer personal, köpt en fin
lägenhet till familjen och investerat i en fastighet. Han har också beslutat
sig för att helt lämna lagens skuggsida. Det senare går sådär.
![]() |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Med två Pulitzerpris i bagaget är förväntningarna på
Whitehead alltid skyhöga, och han gör en inte besviken. Tvärt om visar han här
upp nya nyanser i sitt författarskap, och levererar en berättelse fylld av noir
och massor av humor. Jag kan nästan se en Tarantino-filmatisering i dramaturgin,
något i stil med ”Jackie Brown”.
Personligen har ”Skurkmanifestet” känts lite segare, inte
lika snärtig som "Harlem Shuffle". Och att andra nedslaget, det under 1973, som handlar om en
filminspelning, ställer Ray i en biroll i berättelsen, fick den att tappa fart för
mig. Trots det rekommenderar jag starkt att man bekantar sig med Colson
Whiteheads Harlem, och jag kommer hänga på låset när det är dags för den
avslutande tredje delen.
”Harlem Shuffle” (2021) & ”Skurkmanifestet” (2023) av
Colson Whitehead, är utgivna av Albert Bonniers Förlag.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar