”Hitlers Jurist: berättelsen om Hans Frank” av Artur Szulc

 En berättelse som funnits med genom alla år av undervisning i Toleransprojektet, är den om Frans Stangl – polisen som blev kommendant i Treblinka, men som drömde om att bli vävare. Under själva resan till Polen, har jag sedan stått i en liten oansenlig trädgård i Lublin, omgiven av mina elever, och berättat om hur denne Frans satt i just den trädgården, tillsammans med Odilo Globocnik, och fick erbjudandet om att leda ett av de tre förintelseläger som skulle konstrueras, och hur det mest centrala för Frans då var om han fick lov att ta med sig familj så dom kunde bo nära honom. De tre förintelselägren Treblinka, Sobibor och Belzec var centrala i den del av Förintelsen som kom att kallas Operation Reinhardt – uppkallat efter Reinhardt Heydrich en av de sk ”skrivbordsmördarna” när vi numera blickar tillbaka på vår historia. Inte aktivt delaktig med vapen i hand, men en av de som gav order om de grymheter som skulle utföras.

Men ytterligare ett namn har genom alla år varit centralt i min undervisning, men sällan mer än som just ett namn, i berättelsen om hur nazisterna organiserade massmordet, och hur man styrde det ockuperade Polen: Hans Frank, ledare för Generalguvernementet.

Förra året läste jag en intervju med Hans Franks son, Niklas, som berättade om sin uppväxt och om en hårdnackad pappa som aldrig erkände sin skuld, och hur han själv nu försöker förhålla sig till minnet av sin far och vetskapen om vad han gjort. Jag tänkte då att jag borde kanske läsa in mig lite mer på Hans Franks roll, men det finns inte heller så mycket stoff att tillgå. Så när Historiska Media nu ger ut en biografi om Hans Frank, skriven av Artur Szulc, så slök jag den på ett par dagar.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Szulc inleder med att berätta just om källorna, och hur han valt att förhålla sig till materialet. Om Hans Frank tidiga och civila liv finns inte jättemycket. Däremot om hans roll under Andra Världskriget, under ockupationen av Polen, genomförandet av Förintelsen – och tidigare, som SA-ansluten och som en ung jurist som redan under ölkällaråren anslöt sig till kretsen närmast Hitler. När Hans Frank fängslas, har han valt att inte förstöra sin tjänstgöringsdagbok på över 30 band. Den har tillsammans med protokollen från Nürnberg varit en bärande källa för Szulc. Men det är också ett källmaterial som förhåller sig sakligt. Vi vet fortfarande inte vad han kände, hur hans egna tankar och reflektioner kring sin gärning lät – men vi vet att han var en sann skrivbordsmördare: han besökte aldrig något enda av lägren, han besökte inga avrättningar, masskjutningar – han gav bara order. Men vidriga order. Szulc visar med skrämmande tydlighet hur juristen Hans Frank, nyttjar lagar och domstolar för att förvandla nazistisk ideologi till brutal verklighet: plundring, förföljelse och massmord. Han var direkt delaktig i att forma en demokrati till en terrorstat. Och genom de beslut han fattar, ser vi en människa glimta fram som drivs av maktbegär och fåfänga, övertygad om den ideologi han förverkligar, och med en beundran för Hitler som ledare, som stundtals mer känns som dyrkan. Okuvligt lojal. (Hans Frank avrättades för sina brott.)

Artur Szulc har lämnat ifrån sig en mycket välskriven bok. Han har ju skrivit flera böcker inom ämnet och kan sin sak, och han placerar in Hans Frank i historien, och tydliggör hans roll. Hade den här boken funnits när jag började undervisa om Förintelsen så hade den varit till stor hjälp, inte minst för att förstå hierarkin inom den nazistiska rörelsen, och inom kretsen närmast Hitler. För egen del rör den sig i precis de geografiska delar av Polen där jag bedrivit min undervisning. Dock valde jag att lyssna på den som ljudbok, och Per Juhlin gör alltid bra inläsningar, (men jag störde mig oerhört på hans uttal av de polska ortsnamnen.)

”Hitlers jurist: berättelsen om Hans Frank” av Artur Szulc, är utgiven av Historiska Media 2026.