Det pirrar i maggropen. Det har varit lite svårt att fokusera på arbetsuppgifterna idag. Det är Bokmässevecka. Årets glädjeyra.
Mina sociala medier fylls av andra bokmänniskors förberedelser,
och jag nickar bekräftande åt alla som ”gör som jag”, och ler lite åt dom som ska
dit för första gången, och som mest ska ”njuta av vimlet på golvet”. Jag var
också en sådan en gång. Åkte dit på lördagen när alla andra också var där,
irrade runt på mässgolvet, stannade upp vid någon slumpvis scen jag råkade
passera och lyssnade in på ett halvt samtal och hann tänka att det där borde
man sätta sig in i mer vad som erbjuds, käkade en kall wrap i något bås, släpade
på enorma mängder bokkassar, svettades ymnigt, och däckade med ömma fötter några
timmar senare och undrade vad jag egentligen hade varit med om.
Men jag längtade hela tiden till nästa mässa. Redan då.
Fast det var inte alltid så. Många år tänkte jag att
Bokmässan inte var för mig. Det var för mycket folk. Det var för bökigt. Jag
rynkade på näsan och beställde mina böcker online. Så skulle en kollega vara
där, och vi behövde ses för en jobbgrej. Kunde jag komma dit så vi kunde mötas
i pausen? Jovisst. Jag hann in genom dörrarna och en bit bort i korridoren så
fick jag ögonkontakt med PO Enquist som satt i en fåtölj med en kaffekopp, och
kikade lite på den där förvirrade människan som med väldig brått försökte
orientera sig på främmande mark (dvs jag). Han log också. Så här i efterhand
tror jag det var då jag trillade dit. Vem kan värja sig mot ett leende från PO
Enquist?
Sedan tog dom där planlösa åren vid.
Men det förändrades 2018. Då bestämde jag mig för att göra
något mer av mitt läsande än att skriva läsdagbok för mig själv. Då startade
jag min bokblogg. Kort därefter upptäckte jag att även en liten bokbloggare var
välkommen att ansöka om pressackreditering, så jag testade – och fick min
ansökan beviljad! Sedan dess har mitt Bokmässande förändrats, och jag har numera
en strikt plan för mina dagar – allt i syfte att maximera mitt besök för att ge
bloggen näring för ett helt år framåt.
Så här följer mina tips för en maxad Bokmässa!
*Gå igenom programmet. Beroende på om du har dagbiljett,
seminariebiljett, guldpass – skaffa överblick. Vimlet på mässgolvet är
jättetrevligt, men missa inte samtalen! Dom är mässans själ. I år erbjuder
Bokmässan 34 olika scener, 300 seminarier och ca 3000 programpunkter. Stanna
upp, lyssna in. Programmet är lätt att överskåda, genom att söka på personer
som intresserar, eller en temascen inom ett ämne som är spännande. Jag är en
återkommande besökare på Se Människan- scenen under mässans alla dagar, och i
år kommer jag också följa temat med spel extra noga.
*Karta om du är ovan mässbesökare. Är man där mer än en dag
så lär man sig snabbt var rulltrapporna finns, var genomgångarna ligger och
vilka hallar som är var. På mässgolvet så är det alfabetisk ordning +
nummerordning, så helt ok att orientera sig. Scenerna brukar dessutom vara
ordentligt utmärkta även i lite högre höjd så man kan spana mot taket /
mässhorisonten.
*Bekväma skor säger nog alla. Viktigt. Men lika viktigt att
inte ha för mycket och för varma kläder. Det kommer bli jättevarmt. Jag brukar
tänka att det är ok att frysa lite när man går dit. Då är oddsen bättre för att
inte svettas bort sin trivsel under dagen.
*Fina tygkassar, gärna med ett klatschigt budskap är
jätteskoj! Men hellsike vad ont i ryggen man får efter några timmar. Tips från
coachen: ryggsäck. Gärna tom på morgonen.
*Vattenflaska. Tom den med. Och inte för stor. Det finns
vattenautomater på flertalet platser i mässhallarna, så du kan enkelt fylla på flera
gånger under dagen. Jag brukar också ta med någon sorts snacks för när
tröttheten kickar in. Det finns serveringar, men utbudet är lite trist, och
dessutom jättedyrt. Där blir jag lite småsnål. Men unna dig lunch. Något annat
än de där kalla wrapsen. Själv går jag upp till plan 2 och äter på Heaven. Där
serveras lunchbuffé, och man kan sitta ner en stund vid dukat bord. (Välj ett
bord vid väggen så finns det eluttag att ladda mobilen under tiden du äter.) Se
Människan-scenen är en återkommande oas för mig, men den har dessutom den extra
fördelen att dom generöst bjuder på kaffe, så är det en författare du vill
lyssna på och dom ska samtala med hen på Se Människan-scenen, så prioritera det
samtalet och fika samtidigt.
*Toa. De flesta mässbesökare är i vimlet på golvet på plan
1. Där är köerna till toaletterna helt galna. Så ta dig upp till plan 2. Finns
toaletter på alla sidor om seminariehallarna, och sällan kö.
*Anteckningsbok, pennor och powerbank. Du vill fota mycket,
och lyssnar du på samtal så behöver du anteckna lite så du enkelt kan hitta tillbaka
till samtalets innehåll efteråt. I alla fall om du ska använda stoffet till något.
För min del är anteckningsboken helt avgörande. Ofta fyller jag mer än en under
en mässa.
*Sätt upp en budget. Och gå igenom med dig själv innan
mässan vad du är intresserad av att köpa, under vilka omständigheter, om det är
viktigt med signering eller inte, inbundet eller pocket etc. Det är lätt att
förköpa sig, och det är sällan mässpriserna erbjuder någon sorts fyndpris – mer
en lockelse i stunden. Själv är jag i princip intresserad av varje bok kopplad
till de samtal jag lyssnar på, men jag köper en liten bråkdel, och enbart
signerat. Jag har också en övre gräns att inte bära på mer än vad som ryms i ryggsäcken.
Inga extra påsar. I år är Andreij Sapkowski, Sauli Niinistö och Abdulrazhak
Gurnah prioriterade för mig. Inte Jamaica Kincaid, trots att jag ska lyssna på
henne vid prisutdelningen av Sjöjungfrun, men jag har redan träffat henne och
har signerade böcker av henne, så då väljer jag bort den signeringen i år. Men
mest ser jag faktiskt fram emot den bok Sara Stenholm varit med och skrivit om
USA under Trumps andra mandatperiod, eftersom jag är en mycket trogen lyssnare
av USA-podden. (Även samtalet med Josef Fares är prioriterat trots att han inte
har någon bok.)
Men oavsett om du är en mässveteran och ska maxa dina dagar,
eller om du besöker mässan för första gången och mest ska njuta av vimlet på
mässgolvet, så är det allra viktigaste att du har roligt! Ta in atmosfären,
njut av alla böcker och tillåt dig att möta de andra människorna som är där av
precis samma anledning som du – för att vi alla älskar böcker och att läsa!
Och ser ni en medelålders tant med shorts och gul ryggsäck,
anteckningsboken i högsta hugg och en pressackreditering för Annas LäsÅr, så
stoppa henne och säg hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar