”Putins folk – Rysslands tysta majoritet” av Kalle Kniivilä

 Jag skrev om Sofi Oksanens ”I samma flod” för ett tag sedan, och Kalle Kniiviläs ”Putins Folk” får mig att reflektera kring samma frågor – hur den ryska propagandan genomsyrar samhället och påverkar vardagen för det ryska folket. Men där Oksanen rör sig kring väldigt allvarliga våldsbrott och övergrepp, så blir Kniiviläs reflektioner mer kring vardagen: nyheterna på TV, samtalen i familjen, hur man röstar vid borgmästarvalet, lagstiftningen mot homosexualitet – och skillnaden mellan storstad och landsbygd.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Kniivilä sätter sig på tåget och reser bort från staden, längre ut på landsbygden, där röstsiffrorna till Putins fördel är högre. Högre ju längre bort från Moskva han kommer. Och han pratar med människor som gläds åt mödrabidrag, åt statliga bidrag till att köpa lägenhet, åt att ha en hygglig lön, kunna få lov att åka utomlands ifall dom skulle få råd med det. Men som inte bryr sig så mycket om politik, som tycker om att alla dom här förbättringarna skett under Putin, och man vet ju vad man har – det är viktigt med stabilitet. Människor som räds det gamla Sovjet där butikshyllorna gapade tomma, och som skyller på Gorbatjov som bara pratade men inget gjorde, och på Jeltsin som bara var berusad och aldrig arbetade. Valfusk, våld, censur, förbud, förtryck, oppositionella som utmålas som folkfiender och sedan försvinner – det går dom liksom förbi. Att deras nya lägenhet saknar varmvatten är ju trist, men det fina badhuset i samma kvarter har varmvatten så då kan man ju gå dit. Kniivilä visar på hur nyhetsmedias propaganda ser ut: om en demonstration i Moskva slås ned av våldsam polis, så visar man klipp på hur en demonstration någon annanstans i världen också slås ned, och berättar att det är inget konstigt att man måste hantera demonstranter så här – det gör alla. Ett mantra av att Rysslands hantering inte utmärker sig, utan man gör som andra också gör, och dom andra är mycket värre. Skrönor planteras som sanningar, lögner serveras som illustrativa bevis. Och Kniiviläs små nedslag, hans samtal med vanliga människor som lever sina vanliga liv, ger oss en känsla av att den ryska propagandan lyckats väl, så sett att folk tycks avtrubbade – man bryr sig inte, så länge man kan rå om sitt eget, för det är inget särskilt med Ryssland, det är bättre och tryggare än många andra länder som får stå ut med långt värre ledarskap. Människor som liknar Putins ledarskap vid en förälder som måste gränssätta sitt barn – en ordentlig förälder som fostrar sitt barn och då har det barnet inte så mycket frihet. Det är så fostran fungerar och då får man stå ut med sin begränsade frihet. Och ju längre bort från Moskva Kniivilä kommer desto större tycks acceptansen för den begränsade friheten bli, medan oppositionen protesterar i Moskva.

Mellan raderna känner man Kniiviläs frustration men han är noga med att inte skriva oss läsare på näsan. Vi får själva dra våra slutsatser. Och det tycker jag så mycket om med Kalle Kniiviläs reportageböcker – han är så fin på att fånga olika röster, varvar med informativa kapitel, ställer sig en mängd frågor vad det här betyder och vart det tar vägen – och låter oss läsare tänka själva.

Just den här boken är skriven 2014: Ryssland har precis börjat slå sina lovar kring Krim, men det fullskaliga kriget mot Ukraina är fortfarande långt borta, Aleksej Navalnyj har försökt bli borgmästare i Moskva, förlorat och satts i husarrest, men att utmana Putin på nationell nivå och fängslas ligger fortfarande i framtiden, och människorna spekulerar kring om Putin ska ställa upp i ett val till, och vad det isåfall kan innebära. Trump har inte klivit in på arenan ännu, och OS i Sotji utvärderas fortfarande. När jag nu läser boken 12 år efter att den skrevs, och har svaret på massor av dom här frågorna – vilka kliv Ryssland tagit de senaste åren, inte minst kriget i Ukraina och mordet på Navalny, och att Putin sitter kvar i en total maktposition, gör boken till väldigt skrämmande läsning och högst relevant.

”Putins Folk – Rysslands tysta majoritet” av Kalle Kniivilä, är utgiven av Atlas 2014 (Pocketutgåva 2017).