Underrubriken är olja, pengar, mord och FBI:s födelse. Och ja, det handlar boken om. Men den är så mycket mer. Det är faktiska omständigheter, alla dom där grejerna som räknas upp, men bokens essens berör de mänskliga relationer som ligger till grund för bedrägeri, kallblodiga mord och ett brutalt utnyttjande av ett helt folk, genom den mänskligaste av drivkrafter – att få höra till.
 |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Men vi börjar från början. Osage-folket. När Nordamerikas ursprungsbefolkning
drivs bort från sina marker, får Osagestammen slå sig ner i ett ofruktbart
reservat i Oklahoma. Där lever de utfattiga och under hårt förtryck från vita i
området. Våld och brutalitet, fråntagna sin rätt att existera i sin egen del av
världen. Under 1920-talet, visar det sig att Osagefolkets reservat håller på en
av de rikaste oljefyndigheterna i hela Nordamerika. Och tack vare lagens
utforming kring reservatsmarken, så tillfaller markrätten Osagefolket. Nu badar
Osagefolket i pengar. De kör runt i dyra bilar, de bygger stora residens, de
skickar sina barn till fina skolor i Europa.
Osagefolket är ett matriarkat, vilket i relation till oljefyndigheterna
betyder att det är kvinnorna som innehar markrätterna. Plötsligt är
Osagekvinnorna hårt uppvaktade av vita män, som vill ta del av oljepengarna.
Under 1921-1923 drabbas Osage av ett antal dödsfall. En våg av oförklarliga
självmord, trafikolyckor, explosioner, förgiftningar och skottdraman. Detta
sammanfaller med att J Edgar Hoover inrättar det som kommer att bli grunden för
FBI, och de mystiska dödsfallen inom Osagefolket blir ett av de första fallen. Enligt
Nordamerikansk lag ärver en make sin hustru vid hennes bortgång, och tack vara
dödsfallen kommer delar av oljefyndigheterna i vita mäns händer. Myndigheterna börjar
inte bara utreda dödsfallen i sig, utan undersöker också om det finns kopplingar
mellan männen till de döda kvinnorna.
David Grann nystar skickligt upp ett brutalt kapitel i den
nordamerikanska historien. Skriven som ett kriminalreportage, håller boken
spänningen till sista sidan.
För något år sedan gjorde Martin Scorsese film av
berättelsen, med Lily Gladstone, Leonardo Di Caprio och Robert de Niro i de
bärande rollerna. Kritikerkåren var delad, mellan hyllningar för
rollprestationerna, till kritik för ett ganska rakt, oemotionellt berättande –
och själv älskade jag precis den tonen: att utan sentimentalitet berätta om en
grym komplott, dess förövare och offer.
”Killers of the Flower Moon” av David Grann är utgiven 2017
av Modernista.
.jpg)