”Röda Sirener” av Victoria Belim

En ukrainsk familjehistoria. Det lockade mig, både att lyssna till henne på Bokmässan 2022, och att läsa boken. Baksidestexten lovade familjehemligheter från Stalintiden, och ett mysterium med en försvunnen släkting. I samtalet fördjupar författaren Belim den ansatsen. Hon är journalist som nu romandebuterar. Efter många år utomlands, (hon talar 20 språk), valde hon att återvända hem till Ukraina och till sin mormor Valentina. Det var 2014 och Ryssland hade angripit Krim. Belim var bara 15 år när hon lämnade Ukraina, så det land hon återvände till var på många sätt förändrat, och de minnen hon hade var mycket ett barns. Belim ville skriva Ukrainas historia. Hon ville främst rätta till människors missuppfattningar, så hon ville skriva på engelska, för en icke-ukrainsk publik. Belim lever i Bryssel, och där är de enda experterna på Ukraina egentligen experter på Ryssland. Utifrån tror alldeles för många människor att dom två är samma. Dock insåg Belim snabbt att hon inte alls är historiker, så istället blev det en historieskrivning över hennes egen familj. En berättelse om att återvända till sina rötter, att återupptäcka sitt land, och att hitta sin identitet. Tanken kring boken fanns långt innan hon reste till mormor 2014. Ungefär 10 år av research och 1 ½ år av skrivande, har hon lagt ner. Förutom att tillbringa tid med sin mormor var en del av syftet med resan att fotografera. Hon reste runt så mycket hon kunde, och fotograferade mycket som nu är förstört. Mormor blev orolig när hon förstod vad barnbarnet ville göra, och tyckte hon levde i det förflutna. Vår historia är så blodig, sa mormor till henne – låt den vara. Mormor hanterade sin oro genom att sätta potatis och arbeta i sitt trädgårdsland. En form av beskydd för familjen. Att kunna ta hand om – både familjen och jorden. Och var nog egentligen som mest tillfreds när barnbarnet hjälpte henne. I tron att hon kommit till sans. För Belim en generationskonflikt, men också en konflikt mellan den som reste iväg och den som stannade kvar. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

I arbetet med familjens historia upptäckte hon flera luckor som gjorde henne nyfiken. Mysterier att lösa. När Belim hittar gammelmorfars dagbok hemma hos mormor, så hittar hon också en tidigare helt okänd släkting, en man som försvann, och som ingen vill prata om. Definitivt inte mormor. Och när Belim gång på gång försöker truga mormor att prata om Nikodim, så inser hon till slut att mormor är rädd. Väldigt rädd. Då bestämmer hon sig definitivt för att försöka ta redan på vad som hänt honom, och en jakt in i diverse arkiv tar sin början. Arkiv som är delvis förstörda, med stora luckor och komplicerad byråkrati. Spåren leder henne till det gamla KGB-högkvarteret i Poltava, och mormor ber henne att inte åka dit. Livrädd att det ska försätta henne i fara. Men hon åker. 

Det är en historia om hennes familj, men också om den gamla relationen mellan Ryssland och Ukraina. Välskriven, spännande och rörande – och mormor Valentina är bokens stora huvudperson. Rekommenderas inte bara till den historieintresserade, utan också till den som tycker om att ta del av människoöden och en bra reportagebok. 

”Röda sirener” av Victoria Belim, är utgiven 2022 av Brombergs.