Cthulhu Vaknar av H.P. Lovecroft och illustrerad av Francois Baranger

Djupt under ytan, i mörka skrymslen, vilar ett väsen från urminnes tider. Diffus i form, men ren i ondska, ofta liknad vid ett vidunder med tentakler – inte helt olik en jättelik bläckfisk.

På Bokmässan 2018 lyssnade vid ett par tillfällen på Anders Fager som berättade om Lovecrofts världsbygge i allmänhet, och den här utgåvan i synnerhet. Fager, som själv skapat en filial till Lovecrofts värld i sin ”Svenska Kulter”.

Få varelser har återanvänts i populärkulturen på samma sätt som Cthulhu, och karaktären dyker upp på de flesta arenor från The Simpsons till tv-spel. Men det är det klassiska verket av Lovecroft som fortfarande håller den mest mytiska gestaltningen.

Illustrerad av Francois Baranger, som jag tidigare bara kände till som konceptillustratör för Harry Potter, men som har en mängd spännande illustratörsprojekt bakom sig, likväl som några skrivna verk. Enligt vad jag kan läsa mig till om Baranger så var det mötet med Lovecrofts världar som skapade hans eget intresse för fantasivärldar. Det tycks vara en livslång önskan att få se Lovecrofts verk illustrerat, och till slut bestämde sig Baranger för att göra det själv.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

En äldre professor avlider och hans släkting, en ung antropolog, tar hand om hans kvarlåtenskap. Bland anteckningarna den gamle mannen lämnat efter sig finns fragment av ondskefull makt, rädsla och vansinne. Osammanhängande drömsyner fyllda av fasa. Antropologen fascineras och förfäras och börjar själv studera den gamla myten, något som leder till också hans förfall.

I den slumrande staden R’Iveh, drömmer Cthulhu, omgiven av de som vill väcka varelsen igen. Sökandet efter kunskapen om Cthulhu sker parallellt med att varelsen börjar vakna, och vi inser att det förutsedda slutet rusar emot oss från vågorna. Jag har för mig att jag någonstans läst att Lovecroft hämtade inspiration till sina berättelser från sina egna mardrömmar, och det känns troligt. Det är en mardrömsvärld som byggs upp, och precis som drömmar gör tvära kast och finner samband och övergångar som inte alltid är logiska så bygger texten upp en skräck i fragmentariska byggstenar på samma sätt, och man vet inte om det är antropologens galenskap eller Cthulhus ondska som kryper längs ryggraden. Enligt legenden är Cthulhu en överstepräst för de stora äldre och dessa kommer småningom att återvända och skänka mänskligheten galenskap och förödelse innan det slutliga förintandet av människan. I den scenariot finns viss tröst i galenskapen.

Historien om Cthulhu är skriven i dokumentär stil. Man skulle lika gärna kunna läsa ett längre tidningsreportage. Det är tre olika perspektiv som vävs samman, via den unge antropologens röst – han som tar över släktingens kvarlåtenskap och finner anteckningarna om Chtulhu. Det som beskrivs är så fasansfullt, och allt eftersom den unge mannen inser mytens grund av verklighet drivs han till vansinne av det ohyggliga detta innebär. Och däri ligger skräcken i Lovecrofts universum: människans möte med det ohyggliga och hur hon påverkas av detta.

Barangers bilder förmedlar de febriga mardrömmarna och den suggestiva stämningen fantastiskt. Personligen kan jag finna den gode Lovcroft lite ”pladdrig”. Barangers bilder ger mig pauser och andrum, och det bygger för mig upp en starkare tolkning av Cthulhu-myten än när jag läste berättelsen första gången och inte hade annat än text att vila blicken på. Rent estetiskt har Fria Ligan åstadkommit ett mästerverk i storformat. En prydnad för hyllan. En presentbok för den som behöver introduceras till skräcklitteraturens stora klassiker.

"Cthulhu vaknar" av H.P. Lovecroft, illustrerad av Francois Baranger är utgiven av Fria Ligan 2018.