"Djurens språk" av Eva Meijer

Att lyssna på den holländska filosofen Eva Meijer och höra henne berätta om djurens språk och djurens kommunikation var en av de punkter jag såg mest fram emot på Bokmässan 2019.  Meijer är uppväxt med djur, och efter att ha lämnat föräldrahemmet fortsatte hennes pappa skicka tidningsurklipp till henne när något djur gjort något speciellt, som en korp som löst pussel t ex. Hon blev intresserad av relationen djur – människa, och vilka likheter och skillnader det finns, både kring hur vi lever, hur vi tar oss an vad som sker, och hur vi kommunicerar med varandra. Det finns flera tidigare studier kring djur och kommunikation, djur och språk, men Meijer började fundera på vad det är djuren vill ha från oss människor – vad blir djurens syfte med att kommunicera med oss? En fråga som i sin egen rätt också blir central i reflektioner kring djuretik och djurrätt. För kan vi kalla djurens kommunikation för ett språk? Och har det någon påverkan för hur vi olika arter lever vidare tillsammans? Här betonar Meijer en av de viktigaste punkterna med sin forskning, och som är så central i hennes bok: det handlar inte om att undersöka hur ”mänskliga” djur är, utan handlar om hur vi interagerar mellan arter. När en människa ser en hund i ögonen och de får kontakt, utsöndrar människan samma hormon som när man ser på sin älskade, eller ser på sitt barn. Vi behöver ha en medvetenhet om hur våra val påverkar djuren som lever nära oss. Våra val påverkar deras liv.

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Meijers bok tar upp olika aspekter av vår artöverskridande kommunikation och hur vi interagerar med varann. Hon berättar om djur och känslor. Djurkänslor. Djurkultur. Djurspråk. Djurhandling. Djurmoral, dvs om djur kan överväga moral. Och hon fyller sin text med massor av fascinerande exempel. Karibisk bläckfisk kommunicerar med snabba färgmönster på sidan av kroppen, och kan prata med två på en gång. Bin kan ha en positiv eller negativ grundsyn – är glaset halvfullt eller halvtomt? Det finns forskning kring PTSD hos elefanter, där hela gruppen påverkas av ledarens sinnesstämning.

Vi människor tänker som en självklarhet att vi har namn, och vi har t o m rätten till ett namn inskrivet i Barnkonventionen. Meijer berättar att forskning visar att också djuren har personliga namn, både delfiner, fladdermöss och papegojor. Delfinerna behåller sina namn hela livet och presenterar sig för varann. Det är de vuxna djuren som namnger sina barn. Och för fladdermössen blir namnen en viktig detalj i skvallrandet sinsemellan. Och att alla djurarter pratar bebisspråk med sina ungar. 

I skolverksamheten där jag arbetar har vi i omgångar diskuterat kring att ha ”skolhund”. Meijer berättar att djur i stödjande funktion, djur med resursuppdrag kan bli deprimerade av sitt uppdrag. De tenderar att ta på sig känslorna från människan de stöttar. En aspekt åtminstone jag aldrig varit med om tagits upp i diskussionen.

Rävar som förälskar sig, förändrar sitt beteende gentemot den andra. Spegling och anpassning. Duvor i Stockholm som tar tunnelbanan när det är kallt. Hur katters spinnande ligger på en frekvens som fungerar läkande. 

Det var ett spännande och underhållande seminarium, och ett trevligt möte med Eva Meijer. Därtill en fascinerande bok som verkligen rekommenderas – både genom sina underhållande exempel, och genom sina tankeväckande iakttagelser. Vi är alla definitivt djur-lika, långt över artgränserna. 

”Djurens språk” av Eva Meijer, utgiven 2019 av Weyler.