”Hur jag lärde mig förstå världen” av Hans Rosling, med Fanny Härgestam

Hans Rosling kommer alltid förknippas med rörliga bubbelgrafer och en fantastisk förmåga att göra svår statistik kring ännu svårare förhållanden begripliga för gemene man. Den som förväntar sig en bok kring Roslings forskning ska leta vidare till andra titlar. Det här är boken om mötena med människorna som formade mannen som ganska motvilligt blev forskare.

(Bild hämtad från förlagets hemsida.)

Under läsningen så tänkte jag att jag skulle fånga upp ögonblick som berörde, roade, var tankeväckande – men det gick inte. Det finns för många. Det är en rörande bok, och den är informativ i sitt underhållningsvärde – precis som upphovsmannen själv. 

Jag har plågat min omgivning om cyanid i kassavarötter, om möten med Fidel Castro, om praktiska problem som analfabetism när man ska driva sjukhus på afrikanska landsbygden - och det botas inte med glasögon. Jag har skrattat åt pedagogiska trix med för små filtar, känt triumfen när motorcyklister kört runt på nunnor, suttit spänd när beväpnade män i Kongo viftat med machete när doktorn ska stjäla deras blod. 

Det som klivit in mest påtagligt i hjärtat är bokens inledande kapitel där Rosling tar oss med på en vandring genom sin egen familjs historia och utveckling. En vandring genom fyra generationer, från analfabet till professor, genom folkskola, barnadödlighet och det svenska samhällets sjukvårdsreformer. Beskrivningen av faderns oförtröttliga skolning av den lille gossen via föreläsningar och museibesök är hjärtevärmande.

När jag tänker på mina elever i min vardag i skolan, så handlar mina ledstjärnor om dialog och om mötet med den enskilda individen. Varje elev ska bli sedd och mött. Hur ska man annars kunna förstå deras värld, och lära känna vilka de är och vad de behöver? Hans Rosling tycks har gått genom sitt yrkesliv med samma inställning, även om det varit en och annan sjuksköterska på vägen som fått påminna honom om det. 

Jag tänker särskilt på ombesörjandet att frakta hem kroppen efter kvinnan som avled när man försökte rädda henne och hennes barn under en mycket komplicerad förlossning. Barnet gick inte att få ut, blodcirkulationen stannade av och barnet var döende inne i kvinnans kropp. Livmodern höll på att brista och kvinnan fick en störtblödning i samband med en nödvändig fosterstyckning. Hon hade burits till sjukhuset av sin make och sin bror och de hade inga möjligheter att betala en transport av kroppen, men det löstes med hjälp från sjukhuset. Tacksamheten mot doktorn visste inga gränser när han sedan besökte byn. Han hade inte kunnat rädda henne, men han hade försökt, och han hade visat hela byn respekt när han förstod vad viktigt det var att de fick begrava henne och hennes barn. När han sedan arbetade med ebolaepidemin 2014 var det en självklarhet att lösa så att de anhöriga kunde begrava de avlidna - men med en så minimerad smittorisk som möjligt. Men det var aldrig tal om att inte låta kropparna begravas. 

När Rosling till slut beslutar sig för att forska så sker det motvilligt. Byn i Mocambique där han arbetade som läkare, hade drabbats av konzo, dvs en förlamningssjukdom. Då visste man inte vad den berodde på, men Rosling såg samband mellan kosthållning, svält pga torkan i landet, svartabörshandeln med kassava som förbisåg försörjningen av byns fattigaste, och att den giftiga bittra kassavan inte preparerades under tillräckligt lång tid för att få bort allt gift. Han ville veta om han hade rätt. När annan forskning från Kongo kring samma sjukdom hävdade annan orsak ville han motbevisa dom – och resten är historia.

Hans Rosling var mycket svårt sjuk när arbetet med boken påbörjades och han fick aldrig sätta den sista punkten själv. Fanny Härgestam har gjort ett fint jobb att färdigställa boken via Hans egna texter, mail, sms, bandade samtal, och kompletterande material från de som stod honom närmast; frun Agneta och barnen. Man hör Roslings röst i texten. Det är fint. 

Jag har aldrig vetat särskilt mycket om honom, och det har varit fint att få en bredare bild av människan Hans Rosling. Det här är en bok som jag kommer återvända till. Och fortsätta plåga min omgivning med.

”Hur jag lärde mig förstå världen” av Hans Rosling, med Fanny Härgestam

Utgiven 2017 av Natur och Kultur. (Läst som e-bok.)