Vackra böcker på en lördag

På översta hyllan står en bok på högkant. Ibland tar jag ner den och öppnar den försiktigt. Vänder blad för blad. Det knakar i bokryggen, och den är genant dammig. En färgexplosion slår emot från bilderna. Det är en bok om cirkus. Förlagan är italiensk efter vad jag förstått, och det är en pop-up-bok. Helt uppfälld utgör den en cirkusmanege och man kan vika ner scenerier med akrobater, clowner och vilda djur. 

När jag var barn var den mer en leksak än en bok, men den hade sin givna plats i bokhyllan, och den fanns alltid med när jag valde ut mina favoritböcker – så någonstans har jag katalogiserat in i den i mitt medvetande som just en bok. 

Jag brukade använda mina playmobil-figurer när jag spelade upp mina cirkusföreställningar. Vackra hästar, ett roligt sälnummer där det kastades sillar och clowner drattade på ändan. Lejon och tigrar att tämja, en vacker ballerina högt under tälttaket och ståtliga elefanter. Publiken, som såg ner i manegen från boksidorna, skrattade och applåderade förtjust.

Det var där jag förälskade mig i vackra böcker.

I lördags körde jag in till Göteborg. Parkerade vid Operan och strosade upp genom staden på små gator, via Tyska kyrkan, över bron, förbi Brogyllen. Göteborg i höstfärger är vackert, även när vinden viner om öronen.

Jag skulle till favoritbokhandeln där trollkarlar trängs med seriefigurer och Poes korp är lika välkommen som Pokémon. Skulle eventuellt köpa mig en vacker anteckningsbok. 

Men först gick jag till den nyöppnade AdLibris Market. Lockad av nyhetens behag och med julklappspengarna brännande i fickan.

Bland travar av pocketböcker och topplistans romaner sökte jag efter det som stack ut. Ett par titlar plockade jag direkt. Där fanns berättelser som lockade tillräckligt i sig, och beslut om köp var redan taget. 

Men sedan tillät jag mig att upptäcka. Det är en skön känsla att strosa runt bland hyllorna och se var ögonen hamnar. Det där korta ögonblicket när blicken ”fastnar”. Det kan vara ett mönster, en färgton….Något får blicken att ta ett extra andetag och drunkna.

Allt som oftast när det händer så är det barnböcker jag stött på. Det händer något i mötet mellan skönhet och nostalgi. En gnutta stjärndamm. En ton av magi.

Jag bar hem fyra böcker enkom för skönhets skull. Fantastiska julklappsböcker för en barnkammares kanon.

”Räven och Tomten” av Astrid Lindgren, illustrerad av Eva Eriksson spås bli en modern klassiker. Räven är hungrig och vet på råd. På gården finns hönshuset och gårdens människor är upptagna av att fira jul. Men Mickel misstar sig. Tomten är vaken och Tomten ser. Men Tomten vet också på råd och delar sin gröt med den utsvultne räven.

”Beatrix Potter The Complete Tales”. 

Jag saknar den där balettföreställningen som alltid sändes på TV dagen innan julafton. Medan mamma gjorde iordning skinkan satt jag klistrad och såg Paddan dansa på näckrosbladen, grisarnas picknick och de små mössens upptåg bland trådrullar och den farliga katten. Beatrix Potters sagor är så sockersött gulligt. Brittisk halmtaks-cottage-romantik med gässlingar och plumpudding. Möss i blå kostym. Hönor i bahytt. Min personliga favorit är Samuel Whiskers, och jag vet fortfarande inte om det är sagan eller namnet jag är mest förälskad i. Det här en samlingsvolym i slipcase. Vackert ljusblå. Som Peter Rabbits rock.

”Det susar i säven” av Kenneth Graham, illustrerad av Robert Ingpen. 

Terry Jones (”Monty Python”) gjorde en underbar filmversion för några år sedan tillsammans med sina kollegor i Pythongänget. (Eric Idle som Råttan, Michael Palin som Sol) Som barn såg jag Disneys tecknade version med Paddas alla upptåg i fokus. Mamma gav mig en vacker inbunden bok som jag nog var för liten för att förstå, och som vuxen köpte jag en engelsk pocketversion för att läsa den i original. Numera vältummad. Har spridda minnesbilder från en barnprogramsvariant med animerade dockor… Det är en berättelse som tar en stor del av min barndom i besittning – via flera olika medier. Att fortsätta köpa nya utgåvor är en självklarhet. I år får gudsonen William, 5 år, en enklare bilderboksvariant i julklapp. Den här köpte jag till mig själv. För att Grävling är så stilig.

”Armstrong – Den första musen på månen” av Torben Kuhlmann får mig att tänka på Shaun Tan. Fast ändå inte. Stora bilder, vacker animation och en finstämd berättelse om den lilla musen som drömmer om en resa till månen, och om en karriär som astronaut. Men hur går man till väga när man är en liten mus? ….man gör som på riktigt. Fast musvis.

Utöver det enbart vackra ska jag för första gången testa att läsa adventsbok. Valet har fallit på ”Tjoho, nu är det jul” av Ulf Nilsson, med illustrationer av Emma AdBåge. Ruffe är gris och nu är det jul. Det är ingen bra kombination. I alla fall inte om man ser fram emot att fira nyår. Så Ruffe sticker till skogs. Där lär han känna andra djur, och tillsammans förbereder dom ett gemensamt julfirande. 

Prncipen för adventsbok är att läsa ett kapitel om dagen, och på julafton är boken slut. Jag hade tänkt ge den till gudsonen, men är så förtjust så jag kommer behålla den själv…. Får köpa en till helt enkelt.

Jag bar min tunga kasse till Bokhandeln med stjärnor och drakar, och beställde en White Lodge (Twin Peaksvariant av Kaffe Latte), en Holy Grail (grillad macka med ostar och tomater) och rundade av med en Darkside cookie (seg chokladkaka). Sedan plockade jag på mig en vampyrklassiker, Moskvas tunnelbana i framtiden, svenskt 1700-tal, ett finskt troll med stor näsa, en uppstudsig galler - och en vacker anteckningsbok. Virade halsduken ett extra varv innan jag strosade tillbaka till bilen. Ganska tillfreds.