”Den som stannar, den som går” av Elena Ferrante

Del tre i Neapelkvartetten, åren mitt i livet, där väninnorna Elena och Lila blivit vuxna, bildat familjer och försöker få en vardag att gå runt. En vardag som speglar väldigt olika liv. 

Precis som tidigare så börjar boken där föregående del slutade dvs i en bokhandel där Elena pratat om sin nyligen utgivna roman och mötts med kritik av en åhörare. Till hennes undsättning kommer Nino, barndomsvännen och tonårens stora kärlek från hemmakvarteren i Neapel. Det är ett återseende som väcker starka känslor i Elena, men kvällen tar en annan riktning när den blivande svärmodern tagit dit sin son, Elenas fästman, som en överraskning till Elena.

(Bild från förlagets hemsida)

Vi följer sedan Elena genom äktenskap, de två döttrarnas födslar och ett tappert försök att skriva en uppföljare till boken (som misslyckas) och vi följer henne komma till ro i en vardagslunk som hon mer finner sig i, än aktivt väljer. 

Parallellt tar Lilas liv en annan vändning när hon efter år av hunsande på charkuterifabriken slår följe med sin livskamrat Enzo in i den nya spirande databranschen och ingen förvånas över att Lila besitter stor talang för att tämja de moderna datamaskinerna och förstå sig på deras finesser och möjligheter.

Elenas och Lilas vänskap tunnas ut. De faller isär i omgångar. Söker sig tillbaka till varandra, men driver iväg igen. Gång på gång återvänder de, uppdaterar varandra på hur livet artat sig sedan sist, håller fast kontakten en period, men slutar sedan på nytt att ringa varandra.

Elena återser efter några år Nino på nytt. Hon inser att känslorna han väcker inte lämnar henne någon ro. När hon får chansen tar hon den och när vi lämnar henne sitter hon på ett plan på väg till Frankrike med Nino.

Jag väljer att lyssna på de här böckerna, och vore det inte Odile Nunes inläsning så hade jag nog inte slutfört berättelsen. Nu kommer jag göra det. Hon läser livfullt och gripande. Hon gör berättelsen bra, trots att den bryter mitt mönster väldigt och egentligen inte lockar mig. Men nu är det är bara en del kvar. 

Jag är genom hela läsningen frågande till flickornas vänskap. Frågande till hur en intelligent flicka som Elena stannar hos en väninna som gång på gång sårar henne, gör henne illa, spelar ut henne. Det utgör naturligtvis en del av komplexiteten, men jag sitter och väntar på den stora uppgörelsen kvinnorna emellan.

Den här delen har också en bihistoria som nuddar vid det italienska 70-talets politiska klimat. Arbetarnas villkor, fackföreningsrörelsen, korruptionen, maffian… Det finns där, det vävs in, det drabbar våra huvudkaraktärer - men det berör sällan.

Djupt andetag. En del kvar.

”Den som stannar, den som går” av Elena Ferrante

Utgiven 2016 (2017) av Norstedts förlag, läst som ljudbok inläst av Odile Nunes