”Vår fantastiska trädkoja med 78 våningar Filmpremiären” av Andy Griffiths och Terry Denton

När jag var liten var längtan efter en egen trädkoja något som i perioder var det som sommaren handlade om. Spana efter ett bra träd, kolla efter material. Ett år hade ett bygge lämnat efter sig en del bråte i form av trätrallar, brädlappar och annat plock och några killar som var äldre än jag och min kompis hade gjort en fantastisk koja i en ek en bit upp i skogsbrynet. De nedersta grenerna satt för högt för att vi småknattar skulle nå upp, och kojans byggmästare fick hoppa upp och ta tag i den nedersta grenen och sedan svinga sig så de fick upp ena benet om trädgrenen och kunde dra sig tills de satt grensle över trädgrenen. Därifrån gick det sedan enkelt att nå högra. De hade lagt en trätrall över tre stadiga grenar och sedan ytterligare två som väggar. Brädlapparna blev ett provisoriskt tak. Idag skulle jag nog kalla det för ett otätt vindskygg, men den sommaren kändes det som ett palats och jag och mina kompisar hukade bakom träden och kikade avundsjukt på de äldre pojkarna och deras bygge. När kojan var klar och sommaren led mot sitt slut tappade de intresset, och kojan stod mest övergiven. Vi grämde oss över att ingen av oss nådde upp till den nedersta grenen så vi kunde ta kojan i besittning. Kändes inte som det var på riktigt att hävda ägande och övertagande till något vi inte ens fysiskt kunde ta oss upp i. När höst övergick i vinter slogs kojan sönder i en storm och nästa sommar var den bortglömd.

”Vår fantastiska trädkoja med 78 våningar Filmpremiären” är sjätte delen i serien om Andys och Terrys trädkoja. En kreativ blandning av serier och text. För varje bok har trädkojan växt med tretton våningar och innehåller nu avdelningar för såväl hajbassäng, chipsförråd och sammanblandare. Den senare är lite av en favorit hos mig. Man blandar helt enkelt ihop det som känns nödvändigt att ha. Eller hur det nu blir…. En elektrisk ål och en enhörning blir en elhörning och ger uttrycket ”eld i baken” en lite mer bokstavlig betydelse.

Den här gången dyker demonregissören Demonen upp och vill göra en film om trädkojan. Komplikationen som ställer till det är när han inte är intresserad av att Andy är med och spelar Andy, utan ersätter honom med gibbonapan Mel. Till råga på allt blir Mel och Terry bästa vänner. Det gör ont i Andy att blir avvisad. Ratad. Bortvald. Mitt i all knasighet träder ett stråk av allvar in i berättelsen när Andy blir ledsen, sårad och svartsjuk och försöker sysselsätta sig med annat i all sin ensamhet.

Men allra mest är det en knasig historia! Precis så som vi vant oss vid att böckerna om Andy och Terry är. Galna infall och våningsplan i kojan som erbjuder tokigheterna fritt spelrum. Tillslut är dock filmen i hamn och det är dags för premiär, men då avslöjas vad spionkorna haft för sig. (Är ett roligt sidospår att hitta alla spionkor på alla sidor. Kanske tävla syskon emellan och se vem som hittar flest?!) Mitt i alltihop kläcks ägg, snurras tallrikar och den stora utomhusbiografen ställs i ordning. Sådär tokigt som det bara kan bli i en trädkoja.

Det jag tycker allra mest om är att de tecknade partierna är så många (varje sida) och att de inte bara blir illustrationer till historien som berättas, utan att de blir en del av berättelsen och driver den framåt tillsammans med texten. Bilderna är fyllda av detaljer och man behöver verkligen ge dom tid medan man läser. Kan tänka mig att bilderna kommer ge upphov till många läspauser medan man undersöker alla detaljer mer ingående. Det är fint, och det är charmigt och man vill läsa mer!

”Vår fantastiska trädkoja med 78 våningar Filmpremiären” av Andy Griffiths och Terry Denton.

Utgiven 2017 på Alfabeta Bokförlag.