”Jul i Litteraturen – en julantologi” i urval av Maria Hjort

Det finns ingen tid på året som jag förknippar så starkt med böcker som just julen. Inte bara i klappform där det ges och fås, utan främst berättelserna som ackompanjerar firandet och friden. Gärna återkommande berättelser. Jag har tidigare berättat hur ”Lille Viggs äventyr på julafton” varit min julaftonsläsning sedan barnsben, långt innan jag kunde läsa den själv. Mumintrollets plötsliga uppvaknande till gran och paket och det fluffiga vita kalla är ett kärt återseende. Likaså Kalle Ankas ”Jul i Pengalösa” som tar upp problematiken med konsumtion i överflöd och fattigdom.

Jag har läst antologier med julrelaterade berättelser förr, och var nyfiken på Atlantis bidrag till denna subgenre. Jag har inte blivit besviken! Inledningen är klassisk med Viktor Rydbergs ”Tomten”, likaså avslutet med Selmas ”Gudsfreden”. Däremellan finns en hel mängd karameller; en del söta, en del klassiska smaker, några nya bekantskaper och en riktig smällkaramell. En del har mer av syrlighet än sötma, och någon sätter jag i halsen alldeles – men jag saknar inget och jag har roligt under min läsning.

(Bild från förlagets hemsida.)

Några favoriter finns där, som Söderbergs ”Pälsen” och Mumins gran, och den sorgliga Tjechovnovellen ”Till jul” kräver en fallande tår. Nilsson Piratens ”Julkorg” minner om Astrid Lindgrens Kommandoran som stjäl julmatskorgen från fattighjonen, och Klas Östergrens julgransförsäljare är en mustig historia om relationer i julnatten. Julevangelierna från tre olika Bibelöversättningar påminner oss att julafton en gång handlade om helt andra saker än Musse Piggs födelsedag och frosseri, och Flickan med Svavelstickorna att inte alla får känna värmen från en älskad familj och döva magens gnagande hunger med mat i överflöd. Vad Ture Sventon gör där vet jag inte riktigt, men Kamrerns julafton är en tragikomisk skröna att var och en blir lycklig på sitt sätt och ett firande är inte det andra likt.

Kort sagt blandas det lustiga med det tragiska, det traditionella med det modernt vågade, barnens berättelser med de vuxnas, det religiösa allvarstyngda med det uppsluppet slarviga, och redan Anna Maria Lenngren låter 1796 Moster Agnes klaga över att julen var bättre förr, innan fokus skiftade från tradition och gemenskap till frosseri och konsumtion. Jag håller med Moster Agnes: julen ska handla om gemenskapen och friden, och den här antologin är en trivsam påminnelse om det.

”Jul i Litteraturen – en julantologi” i urval av Maria Hjort.
Utgiven december 2017 av Bokförlaget Atlantis.