”Tuffa Gänget En gnagares hämnd” av Aaron Blabey

Vi känner alla igen typen: ett hånfullt grin, spända muskler, morrar i mungipan, knuffas lite på måfå – den tuffa typen. Herr Varg är en sådan. Herr Haj, herr Orm och herr Piraya också. När de träffar på andra så utgår man från att de är tuffa typer och blir rädd och backar undan. Nu har de tröttnat på det. I alla fall herr Varg. Han känner sig lite ensam i sin tuffighet. Eller på grund av den. Alltid bli betraktad som skurken. Den farliga. Nu har herr Varg bestämt att Tuffa Gänget ska bli hjältar. De ska göra hjältemodiga saker och bli hyllade i samhället. Inte skrämma ihjäl folk. (Vilket herr Spindel har särskilt svårt med, av ganska naturliga skäl.)

Det går sådär.

När man ska förändra sin identitet och bli någon annan, förändra inte bara andras bild av vem man är, utan också förändra sin egen bild av vem man är (alla är inte lika övertygade hjälte-wannabees som Varg) så möter man motgång, man tvivlar. Det är tungt.
Vargen har en plan, och gänget är med på planen, även om de behöver påminnas om den gång på gång. De ska göra goda gärningar.

Det har de gjort i tre böcker nu (en fjärde som precis kommit ut) och det fortsätter att gå sådär. Än så länge tas deras goda gärningar emot med ett visst mått av tvivel. Att de befriade hönsfarmen i andra boken hjälpte till en hel del – i alla fall sedan hönsen berättat om deras hjältemod, och förnekat att en endaste en av dom blivit uppätna. (Även om herr Orm verkligen fick kämpa med sig själv i den frågan.)

(Bild från förlagets hemsida)

När vi nu möter våra hjältar i tredje boken så har de fått ett anonymt brev som berättar om bulldozrar i skogen som ska mosa hus där det bor gulliga lurviga djur. Gänget beger sig dit för att stoppa bulldozrarna och befria de lurviga djuren. Ett ofelbart hjältedåd! Väl där inser de att bulldozrarna bara är ihoplimmade kulisser, och de möter sin stora fiende. De är ditlurade av Doktor Marmelad – hönsfarmens ägare, den ondskefulla hamstern (eller marsvinet – lite oklar över vilket). Galen vetenskapsman och miljardär på tvivelaktiga fjäderfäaffärer. Marmelad ska hämnas för hönsfarmen, och släppa lös sitt hemliga vapen: Zombiekattungarna. Det fängslade gänget överges av Marmelad för att möte en första våg av Zombiekattungar, men räddas i sista stund av Räv – ninja och hemlig agent för internationella hjälteförbundet. Gänget och Ninjan Räv (en väldigt söt räv så man förstår att Varg blir lite tokkär) slår sig samman och ger sig efter Zombiekattungarna och Doktor Marmelad. (Nästa del antar jag handlar om denna sammandrabbning.)

Det är fartfyllda böcker med massor av illustrationer och snabba repliker – mer som actionfilm i serieformat, och som läsare tar man in historien uppslag för uppslag. Det händer massor och bilderna är härliga! Dialogen är rolig och snärtig och karaktärerna inbjuder till högläsning med olika röster och skiftande tonlägen. Den unge som har en teaterapa till förälder som älskar att leva ut berättelser kan skatta sig lycklig! Det här är bra manuskript för den sortens läggdagsteater!
Jag har läst dom själv och tycker väldigt mycket om dom. Jag kan se dramaturgin och möjligheterna i texten och rekommenderar dom med varm hand. Ska dock läsas i ordning, då berättelserna bygger på varann som en följetong.
Jag ger dom sedan vidare till min gudson, som fyller 6 år i slutet på den här månaden, och hans mamma läser dom för honom vid läggdags. Han älskar dom, och dom har tillsammans väldigt roligt med de olika karaktärerna och bilderna och tycks leka sig igenom historierna!


”Tuffa Gänget En gnagares hämnd” är utgiven av Alfabeta Förlag 2018.