Dmitry Glukhovskys postapokalyptiska berättelse om livet i Moskvas tunnelbanesystem, efter att livet på markytan slagits ut, gjorde honom till ett namn på allas läppar. ”Metro”-serien har sedan dess fått ett eget liv med både fanfiction och tv-spel i bagaget. Och uppföljare. Moskvas tunnelbana är konstruerad för att stå emot kärnkraft. Det blir människornas räddning och de flyt ner i underjorden och förseglar dörrarna. På de olika stationerna växer ett mikrokosmos fram. Familjeliv, vänskap, fiendskap, odling, teknologi, forskning, kriminalitet, politiska ideologier, religion. Allt får plats. Och livet går vidare trots katastrofen.
 |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Jag lyssnade på Glukhovsky på två olika seminarier på Bokmässan 2019. Han befann sig i Göteborg för att prata om den – återigen – postapokalyptiska berättelsen ”Outpost”, som han skrivit direkt för Storytel, och därmed direkt för ljud. ”Outpost” handlar om ett Ryssland efter ett inbördeskrig. Landet – och människorna – faller tillbaka till något nästan postapokalyptiskt och lever inom murar. Floden Volga är fylld av giftiga ångor, som skymmer sikten till andra sidan. Och på varje sida finns en stad. Man håller vakt mot varandra. Mot allt utom det egna. Ledarna är fullt upptagna av att behålla sin makt. Glukhovsky undersöker hur snabbt ett samhälle kan kollapsa.
 |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
Glukhovsky berättar att han efter åren med ”Metro” ville skriva något som känns realistiskt. Han ville undersöka hur det är att bli vuxen, relationen till fäder, arvsskuld. Berättelsen är inte science-fiction. Absolut inte uttalad science-fiction. Istället handlar mycket om hur det är att leva i ett land med Rysslands grad av censur. Hur man faller in i att använda metaforer som ersättning för klarspråk. Hur man förklär ordens mening. Det blir en slags magisk realism. En text fylld av språkteman. Glukhovsky liknar det vid återkomsten av hat-tal i politiken, som han tycker att vi ser på en mängd platser i världen idag, inte bara Putin i Glukhovskys eget hemland, utan t ex Trump i USA, Orban i Ungern. Det blir ett slags okej i sak att sparka ner och personligen kränka inte bara politiska motståndare, utan också etniska grupper, klasser etc. Och Glukhovsky talar om acceptansen av de politiska hat-talen som steget innan våldet kliver fram. Och nu när jag skriver ner detta och bläddrar i mina anteckningar så tänker jag direkt på upploppen i Washington. Och längre ner på sidan har jag noterat att Glukhovsky pratar om faran när vi våra normer pressas. Vi förskjuter våra gränser, både för vad vi tolererar att höra, men också vad vi tolererar att göra mot en annan människa. Vi blir redskap. Vi pratar om att vi ska lära oss av historien, men de sista vittnena dör nu. Och visst, man kan vara personligt berörd om det är en släkting, men det blir aldrig samma sak som att ha upplevt det själv. Och då är inte heller steget långt borta för att låta det hända igen, släppa fram förutsättningarna.
”Outpost” är definitivt en mycket mer tydligt politisk berättelse, även om den också är fylld av både humor och äventyr. Kanske är det för att den är skriven på uppdrag från en marknad in annan del av världen som han vågat, även om den kommer att vara tillgänglig i Ryssland också. Glukhovsky säger att än så länge arresteras inte ryska författare för sina berättelser, men han utesluter inte att det ganska snart kan komma att bli så. Han är redan hårt kritiserad för sin frispråkighet.
2019 är propagandamaskineriet mellan Ryssland och Ukraina i full gång. Ingen av oss vet att kriget snart kommer vara ett faktum. Glukhovsky pratar istället om att hatet inte har någonstans att ta vägen. Familjer splittras av propagandan. Människor drivs till galenskap. Han har försökt skildra detta i ”Outpost”. Karaktärerna har byggts upp av människor ur flera olika generationer. Han berättar att han just nu jobbar på en historia om ghettot i Lodz. Där produktivitet ställs i relation till mat, och därmed till fortsatt liv. Barnen var inte produktiva. Inte heller de äldre. Så ghettot blev en plats utan barn och utan gamla, dvs utan de människor som skapar familj, som utgör värme och kärlek och sammanhållning. Med det i åtanke har berättelsen i ”Outpost” fått ett annat persongalleri, för att det behövs för dynamiken i tillvaron. Han har också valt att väva in religionen. En religiös munk kommer till utposten och framförallt de äldre blir starkt berörda av det. Så berättelsen har en aspekt av kyrkans roll, trons roll. Även här lyfter han fram situationen i dagens Ryssland. Glukhovsky menar att ryska kyrkan befann sig i en slags exil under Stalin, och att den kyrka och den roll kyrkan spelar idag är stöpt i sin form av Stalin och KGB. (Jag önskar han har utvecklat den delen mer, men det fanns inte tid. Men kyrkans politiska roll i Ryssland är väldigt intressant.) Kyrkan är en stark politisk allierad för Putin. Men Glukhovsky har i sin berättelse velat gå bortom det politiska i religiositeten: vad är det Gud fyller för funktion för den enskilda människan? Han låter munken i sin berättelse vara döv. Människorna berättar sina önskningar, men han svarar med sina egna behov. Sätter sin egen agenda. Det blir en intressant växelverkan mellan karaktärerna som stundtals gör riktigt ont för läsaren att följa.
”Outpost” är defintivt värt att lägga några timmar på. Uppdelad i episoder. Mycket välgjord produktion. Och en fantastisk berättelse med många bottnar.
 |
| (Bild lånad från förlagets hemsida.) |
När jag skriver om det här seminariet, är det september 2022. Under våren 2022 skedde ett antal saker som relaterar till det här. Säkerligen mina tankar kretsat kring de här gamla anteckningarna under sommaren. Dels publicerades Glukhovskys roman ”Mess”. Dels attackerade Putins Ryssland sitt grannland Ukraina. Kriget pågår i denna stund, med horribla krigsbrott som når oss via media. Källkritik blir mer aktuellt än någonsin med en attackerande makt som inte tillåter att kriget benämns krig, där propagandamaskineriet matar det ryska folket med lögner. Där censuren växer dag för dag. Samma ramberättelse som den som Glukhovsky skissar i ”Mess”. Och Glukhovsky själv har tvingats lämna Ryssland för ett liv i exil på annan plats i världen.
”Outpost” är utgiven av Storytel och finns via deras app.
”Metro”-serien och ”Mess” är utgivna av Ersatz Förlag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar