”Om uträkning av omfång 1” av Solvej Balle

Tara Selter lever sitt liv utanför tiden. När hon vaknar upp på det som borde vara morgonen den 19 november, så har istället 18 november börjat om. Samma tidning vid frukosten på hotellet där hon för stunden befinner sig, samma gäst i matsalen som tappar samma skiva rostat bröd. Tara återvänder hem. Till tryggheten av det egna hemmet och maken Thomas. Han blir förvånad men glad att se henne, och han tror på henne när hon berättar att hon tror tiden gått sönder. En dag av samtal lugnar henne, men när morgonen kommer är det återigen 18 november och Thomas blir förvånad men glad att se henne, för även hans tid har gått tillbaka till föregående morgon och av föregående dags samvaro finns inte ett spår i hans minne. 

Taras tid fortgår, men runt henne står samma dygn på repris. 

Hur kan man leva vidare om tiden står stilla? 

Från att enträget ha berättat på nytt för Thomas varje dag, varje dag börjat om, så drar sig snart Tara tillbaka till gästrummet. Ett rum Thomas inte går in i under 18 november, och som därför blir en fristad i det egna hemmet. Thomas vardag lunkar på, utan saknad, för han tror hon ska komma hem dagen därpå. Men för Tara, där morgondagen aldrig kommer, blir Thomas vardag hans egen och ett liv utan i henne, ett hem där hon blir en främling. En sorg. Eller en möjlighet. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Det som vid första anblicken skulle kunna bli en nordisk replik på filmen ”Groundhog Day”, där en sur TV-snubbe på tillfälligt besök i en småstad återupplever samma dygn till dess han själv förändras och famnar livet, sig själv och kärleken, har i Solvej Balles händer blivit….. jag vet inte riktigt vad det har blivit, men jag är helt golvad. Det är spännande, det är traumatiskt, det är sorgligt, det väcker så mycket tankar inom mig när jag läser, om val i livet, om tidens gång. En nagelbitare, trots att ingenting egentligen händer. Eller samma saker händer. Det blir en dramaturgisk tankevurpa. Det dramatiska finns i vad den ständiga upprepningen gör med Tara och hur hon förhåller sig till att befinna sig i ett tidsmässigt vakuum. 

Första delen utspelar sig under ett år. Hon skriver dagbok och numrerar antalet 18 november hon får uppleva. Hon kartlägger. Hon reflekterar. Hon förhåller sig. Hon finner sig. Hon stångas. Hon utmanar tiden. Och det är dom anteckningarna vi läser. 

Det är definitivt en roman om tid. Men jag har nog aldrig läst en text där ljudbilden får ta så stor plats. Hörsel är definitivt det sinne som upptar Tara mest. Vad som låter. Hur det låter. Hur ljuden styr dygnet istället för klockslagen. Det är science-fiction. På sätt och vis. I en trist vardag med dygnslånga tidsresor. Eventuellt magi. Saker försvinner. Men ibland inte. Det är en utvecklingsroman, trots att Tara är en medelålders kvinna. Det är också en relationsroman, trots Taras totala ensamhet. 

Solvej Balle har skapat ett makalöst verk. Det är planerat till sju band. I Sverige har första delen publicerats, andra kommer i höst. Däremellan kommer författaren till Bokmässan i Göteborg, och jag kommer definitivt lyssna på henne. 

Solvej Balle belönades med Nordiska Rådets Litteraturpris 2022. 

”Om uträkning av omfång 1” av Solvej Balle utgavs 2023 av Wahlström & Widstrand.