Engelsforstrilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

När blodmånen står full på himlen, blir ett antal ungdomar kallade till den gamla dansbanan, och deras öde avslöjas för dom: de är alla häxor. Och de har alla olika krafter och förmågor och måste samarbeta för att besegra den ondska som växer fram kring Engelsfors. En större, brokig grupp med olika personligheter, olika intressen, väldigt olika liv – och ingen relation till varandra att bygga på. Tvärt om en väldig massa fördomar om varandra, och flera tar direkt avstånd från de andra. Till slut inser dom att samarbete är ett måste, om de ska överleva över huvud taget. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Man kan enkelt säga att ”Cirkeln” skapade en fantasyhysteri i Sverige. Jag följde den lite på avstånd, men gav mig inte in i den. När först ”Eld” och sedan ”Nyckeln” släpptes började jag bli nyfiken, och köpte till slut alla tre delarna i pocket. Men dom blev liggande olästa. I flera år. Men jag såg filmen på bio. Och gillade den. Sedan började jag plugga litteraturpedagogik på Högskolan i Borås, och då fanns ”Cirkeln” på litteraturlistan, ihop med ett flertal artiklar kring tematik, samtal med ungdomar, symbolspråk, fanart, sexualitet etc. Och när jag läst ”Cirkeln” slukade jag direkt ”Eld” och ”Nyckeln” också. Och fattade hela hysterin. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Många komponenter är klassiska för ungdomsgenren, sk ”coming-of-age”, att växa upp, brottas med sin egen identitet, men till slut hitta fram till vem man vill vara. Med skolan som en bekant miljö, och utsattheten kring jämnåriga i korridorer, kamrater, grupperingar. Framtidsdrömmar, våga tro på sig själv, längtan. Speglingen i vuxna omkring en. Kärlekslängtan. Och inbakat i allt detta: magi. Hade storyn varit kryddad med vampyrer, så hade jag lätt dragit paralleller till Buffy the Vampire Slayer. Men det är inte Buffy. Det är svensk bruksbygd. Och det funkar. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Jag tror att det som gnagde i mig, under den där långa perioden när jag tvivlade, var en idé om att lilla Sverige inte skulle kunna producera något inom den här genren som skulle kunna hålla klass. Oj, vad fel jag hade. Det är välskrivet, det är spännande, det är trovärdigt. Med hjärta för karaktärerna, men utan rädsla att utmana den egna berättelsen. Författare som rör sig hemtamt mellan klassisk skräck och ungdomslitteratur. Och eftersom jag var så sen på bollen kan jag lätt säga att trilogin fortfarande håller. Som lärare kan man tveklöst fortsätta sätta den i händerna på sina elever, och den kommer hitta läsare som blir lika förtjusta som jag. 

”Cirkeln” nominerades till Augustpriset. Den har filmatiserats och den har blivit grafisk roman. 

Sara Bergmark Elfgren kommer inte till årets bokmässa, men det gör Mats Strandberg. Han är aktuell med sin nya roman ”Pestblommor”, och kommer på söndagen ha en masterclass tillsammans med sin förläggare, på SkrivarScenen. 

”Cirkeln” utgavs 2011, ”Eld” utgavs 2012 och ”Nyckeln” utgavs 2013. Samtliga på Rabén & Sjögren.

Jag har läst samtliga i utgåvor från PocketFörlaget.