”Piranesi” av Susanna Clarke

Det var en rejäl hype kring den här boken när den skulle ges ut. Förväntningar och sedan hyllningar när dessa tycktes infrias. Jag, som inte alls hade varit i närheten av Clarkes debut ”Jonathan Strange & mr. Norrell”, blev onekligen lite nyfiken. Den enda Piranesi som jag kände till sedan tidigare, var sjuttonhundratalskonstnären med sina arkitektoniska verk av ruiner och labyrinter och fantasistäder. 

Beställde, och hade snart i min hand en bok som dessutom tilltalade mig väl rent estetiskt: svart och koppar, med en faunliknande figur i profil. 

(Bild lånad från förlagets hemsida.)

Och så storyn. Piranesi lever i Huset. Eventuellt har han alltid gjort det. Han har lite svårt att komma ihåg. Han lever sitt liv väldigt mycket i stunden. Tid flyter lite. Men Piranesi har sina anteckningsböcker, och genom att läsa dom och fortsätta skriva i dom, skaffar han sig rutiner kring sin vardag, men grunnar mycket kring sin person, sitt uppdrag i livet, syftet med att han tar hand om Huset. Han vandrar genom Husets labyrint av salar och kartlägger de tusentals statyer som finns där. Han håller redan på tidvattnet som ibland översvämmer Huset och fyller salarna med bråte. Molnen som fyller de övre salarna. Varje vecka träffar han sin vän ”the Other”. Han rapporterar om sitt arbete. Svarar på frågor. Men mestadels är han ensam. 

Meddelanden börjar dyka upp. Skrivna i krita på stenläggningen. Det finns någon ny i Huset, men vem är det och vad vill hen? Piranesi talar med sin vän om det, men the Other tror nykomligen bringar förstörelse och galenskap. Piranesi pendlar i sin nyfikenhet. Med närvaron av den nya blir Piranesis värld främmande och det som varit bekant för honom blir plötsligt farligt. Piranesi tar hjälp av sina anteckningsböcker för att försöka förstå och för att försöka få kontakt med den nya i Huset. 

Historien känns som ett kammarspel med sin begränsade fysiska miljö, sitt fåtal karaktärer. Vandringen genom salarna, vandringen genom Piranesis minnesvärld, hans anteckningar blir spännande och mystiken tätnar. Så också tragedin. Det som börjar som ett mysterium i en främmande värld, ter sig mer och mer som ett falsarium. Jag går som läsare från fascination till ilska, allt i takt med att jag kommer Piranesi närmare och tar honom till mig. 

Det är en välskriven berättelse, som jag definitivt rekommenderar. Utan de klassiska tillbehören både sci-fi och fantasy besitter, men med ett stort hölje av mystik i en främmande värld. Och allt eftersom, tar sig Huset självt in från sidan och tar mer och mer rollen som huvudroll. Ett spännande grepp kring karaktärsbygge. 

”Piranesi” av Susanna Clarke är publicerad 2020 av Bloomsbury Publishing PLC.